”Det kan hända vem som helst”

Anna Lindman, programledare för Den enda sanna vägen.
Den enda sanna vägen.

Efter att ha jobbat med att förstå varför vissa söker sig till grupper som andra kallar sekter har programledaren Anna Lindman fått en sak väldigt klart för sig. – Det kan hända vem som helst, säger hon.

De människor hon mött. Det är det första programledaren Anna Lindman nämner när jag ställer frågan om vad som gjort mest intryck på henne under arbetet med serien Den enda sanna vägen. Programmet tar upp olika aspekter av hur det är att ingå i – eller lämna – sådana typer av grupper som i dagligt tal benämns som sekter.

– Det har varit spännande och utmanande på en massa olika sätt. Vi har träffat fascinerande människor som vågat bjuda på sig själva och sina liv. Jag har förstått att allt inte är svart eller vitt. Människor upplever sina verkligheter på så väldigt olika sätt. När en person har beskrivit ett tillstånd som fantastiskt så kan nästa referera till det som ett fängelse, säger hon.

I programseriens sju delar försöker Anna Lindman förstå hur det är att leva som troende i ett strängt religiöst samfund och vad det är som gör att en människa väljer att ingå i ett sådant. I första programmet träffar hon Veronica, som berättar att hon efter fem år fick nog av gruppledarens misshandel av hennes båda söner och flydde. Anna Lindman ville veta vad det var som fick henne att ändå att stanna så länge, trots våldet.

– Dels hade jag varken mitt eller barnens pass. Sedan hade jag inga pengar. Skulle jag lämna så skulle jag aldrig få se mina barn mer sa de, berättar Veronica.

Och det är det som är målet med programserien Den enda sanna vägen. Att förstå.

– Jag har insett att det inte finns en sanning. Det är inte en viss typ av människor som kan drabbas av det här. Jag har träffat så många människor som jag på olika sätt kan identifiera mig med så jag har förstått att det kan hända vem som helst.

Har din syn på de här grupperna som kallas sekter ändrats under arbetets gång?

– Både och. En del av dem är inte lika märkliga som man trodde. Andra har känts värre. Och jag har fått bra motfrågor också. Om det å andra sidan är värt att leva som jag gör, i ett samhälle som så starkt strävar efter exempelvis pengar.