Sofia Rågenklint: ”Det har trillat många tårar”

Sofia Rågenklint med en av gathundarna i Nairobi.

Hon har ett jobb som många beskriver som sin dröm. Sofia Rågenklint berättar om sitt intresse för djur, hur det är att jobba med programmet och vad man kan se fram emot i årets säsong.

Du har jobbat med flera djurprogram genom åren – var kommer ditt intresse för djur ifrån?
– Jag är uppvuxen på en bondgård så djur har alltid varit en naturlig del av mitt liv. Kan bli lika fascinerad av en kanin som en giraff. Alla har sin personlighet.

Hur är det att jobba med djur?
– Fantastiskt roligt. Man vet aldrig vad de kan hitta på och jag lär mig något nytt varje gång. Ingen är den andra lik. Många härliga möten med både djuren och deras ägare. Att sedan få följa alla proffsiga och modiga veterinärer är en ynnest.

Vad tycker du har varit det bästa i den här säsongen av Djursjukhuset?
– Att vi denna gång även tar upp utrotningshotade djur och belyser deras situation. Jag blev chockad när jag och mina kollegor gjorde vår research. Djuren blir bara färre och regnskogen är på väg att försvinna helt och som i så många fall är det vi människor som är roten till det onda. Ta till exempel tigrarna. I början av 1900-talet fanns det runt 100 000 tigrar i det vilda. I dag återstår det bara cirka 3200 stycken vilda tigrar. De jagas, som så många andra djur, för pälsens skull, troféer och i medicinskt syfte. Sedan får de som alla andra djur mindre yta att röra sig på i och med att vi människor tar allt mer plats.

Vad kan vi och tittarna se fram emot i den här säsongen?
– Förutom det ”traditionella” Djursjukhuset med allt som det innebär så har vi även två nya inslag. Vi följer hästveterinären Per Michanek ut på olika spännande uppdrag och sedan får vi hänga med studenterna på Uppsala Lantbruksuniversitet i deras utbildning.  Drömmen att bli veterinär toppar önskelistan tillsammans med att bli idrotts- eller popstjärna bland unga idag.

Vad  har varit tuffast med Djursjukhuset?
– Tuffast är när man ser att ett djur verkligen lider och att när de i vissa fall måste avlivas. Känner med både djuret och ägaren. Det har trillat många tårar under säsongerna som gått.

Hur var mötet med hunden X-et som älskar att ge blod?
– X-et var hur cool som helst och reagerade inte ens när veterinären stack honom. Han hade bara tankarna på godiset han skulle få efteråt. Kanske inte något man tänkt på tidigare, att ens husdjur också kan ge blod.

Har du några egna djur? Om inte, vilket djur skulle du helst vilja ha om du kunde?
– Min hund dog för några månader sedan. Jag skulle väldigt gärna köpa en ny hund men i dagsläget reser jag för mycket i mitt arbete men i framtiden definitivt.