Därför är det dags att vi pratar om lårskav

larskav

I takt med att temperaturen stiger ökar mängden oklädda kvadratcentimeter mellan ens lår. Kanske kommer fantomsmärtorna tillbaka av att läsa det här. Kanske sitter du redan och lider, skriver Hanna Böhm.

Sommaren är äntligen här och i takt med att temperaturen stiger ökar även mängden oklädda kvadratcentimeter hud på ens kropp. Långbyxor byts mot shorts, polokragar mot crop tops och Michelingubbelooken med lager-på-lager ersätts av något lätt, luftigt och ledigt.

Men precis som med ett misstänksamt billigt sista-minuten-flyg finns det en baksida – en nackdel med att behöva skippa strumpbyxorna och byta ut stuprörsjeansen mot en jeanskjol. Tillsammans med sommarsäsongen kommer även… lårskavssäsongen.

Vissa känner nog definitivt igen sig. Kanske kommer fantomsmärtorna tillbaka av att läsa det här – den ömmande, röda svedan som får en att gå lika hjulbent som efter en 24 timmar lång barbackaritt på en osandpapprad dalahäst. Kanske sitter du redan och lider.

Friktionen som gjort hål i skrevet på förra årets favoritjeans får nu gå loss på ens oskyddade hy, och resultatet är aldrig vackert. Lårskav är kort sagt den största sommarplågan av dem alla, större än alla househits och Mello-rejects som spelas på repeat överallt, och det verkar inte finnas någon bot på den.

Kanske vill man gärna skylla det här på något postmodernt hittepå, som att ”millennials” aldrig fjällvandrat i kortbyxor och härdat sin veka lårhud i mil efter mil som på den gamla goda tiden. Men det kan ju knappast vara ett nytt fenomen – folk måste väl ha dragits med svettiga, skavda lår redan på typ renässansen, under alla lager av yllekjolar? Eller plågats av illröda skavsår på korstågen och fälttågen, och alla andra långpromenader de tog förr?

Varför pratas det inte mer om det här? Varför skrivs det inga ”Fem mirakelkurer mot lårskav!”-artiklar? Varför sitter ingen i Gomorronsoffan och delar med sig av tips och tricks inför den ömmande säsongen som väntar? I en tid där uttrycket ”thigh gap” däremot är vida spritt är det kanske inte så konstigt varför folk inte vill prata om att de lider av att de har det motsatta.

Trots att jag fått med ganska många skämt här känns det i grund och botten lite olustigt att skriva om konceptet ”lår som går ihop”. Vilket i sig är ganska onödigt, ändå – det måste ju finnas en massa andra med samma svidande problem. Ett problem som egentligen är på typ samma nivå som att ha skoskav. Fast lite högre upp. Egentligen.

Nu är det dags att avdramatisera det hela. Att acceptera att vissa lår är som de är och att det enda negativa är lårskavet det medför, och inget annat. För det måste vi släppa oron och prata lite högre om det. För mig personligen skulle det göra saker lite lättare. Inte lårskavet i sig då, men all nervositet runt det.

Nästa steg är kanske att någon forskare får pengar till en vetenskaplig undersökning av den bästa lindringen mot lårskav, och delar med sig av resultatet till alla plågade därute i sommarhettan.

Till dess får vi väl gnida vidare de kommande sommarmånaderna, och klampa fram hjulbenta som den där dalahästryttaren. Vi har gjort det tidigare somrar, och får väl palla en sommar till. Men glöm inte: 1. Du är inte ensam under denna lårskavssäsong. 2. Lite deo, babyolja eller babypuder på insidan av låren lindrar en hel del. 3. Thick thighs save lives.

Av: Hanna Böhm