När kaffe var olagligt

Ivana Kobilca - Kofetarica - Intresseklubben.
Ivana Kobilca - Kofetarica - Intresseklubben.

Numera tar vi förstås våra latte, ristretto och macchiato för givna. Svenskarna tillhör världens mest hängivna kaffekonsumenter (även om det dricks ännu mera kaffe i bl.a Finland).

Annat var det när kaffekulturen först slog igenom i Sverige, i mitten av 1700-talet. Då var det inte kokain som såldes på svartklubbarna – utan kaffe.

1756 bestämde nämligen riksdagen att kaffe skulle totalförbjudas. Det sägs att det var bönderna som drev igenom förbudet, som hämnd mot att de andra stånden hade gjort hembränning olaglig. Politikerna var också oroliga för att kaffeimporten skulle bli för dyr.

Men förbudet fick förstås inte svenskarna att sluta dricka kaffe. I stället började smugglat kaffe säljas på hemliga klubbar, trots att alla inblandade riskerade dryga böter.

Några år före förbudet köpte svenskarna bara i genomsnitt tre ynka gram kaffe per person och år (vilket kanske inte var undra på, eftersom ett halvkilo kaffe kostade en hel årslön för en dräng).

När kaffet väl blivit lagligt igen blev konsumtionen snabbt ungefär 100 gånger högre.

Ändå gav sig inte politikerna i riksdagen, utan kaffet förbjöds igen i flera omgångar under slutet av 1700- och början av 1800-talet. Och alla förbuden till trots hamnade svenskarna alltså i världseliten av kaffekonsumenter.

Allra mest drack vi på 1970-talet. Som mest gjorde medelsvensken av med 11 kilo kaffe om året 1976. Numera nöjer vi oss med ungefär 9 kilo om året per person.

Intresseklubben

Ganska intressant, faktiskt roligt