Den 28 juni 1969 gjorde New York-polisen en våldsam razzia mot hbtq-baren Stonewall inn i Greenwich village, New York. I samband med razzian kastar den amerikanska aktivisten Marsha P. Johson en flaska mot polisen, något som gav upphov till våldsamma protester som kom att gå till historien som Stonewallupproret.
Kravallerna som pågick under flera dagar räknas som en av vändpunkterna för hbtq-rörelsens kamp för frigörelse och året efter arrangerades de första prideparaderna i New York, Los Angeles, San Francisco och Chicago.
I dag, 50 år senare, uppmärksammas revolten – inte minst i samband med New York Pride.
Ett sätt att skriva en gemensam historia
Anna Olovsdotter Lööv, forskare vid genusvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, beskriver Stonewall som ett av de tidigaste exemplen på hur hbtq-rörelsen gjorde motstånd och betonar vikten av kollektiva milstolpar.
– Folkrörelser behöver ha segrar att se tillbaka på för att visa att det går att skapa förändring, hålla samman en rörelse och skriva en gemensam historia, säger Anna Olovsdotter Lööv till Kulturnyheterna.
Enligt Anna Olovsdotter Lööv finns både för- och nackdelar med att en specifik händelse som Stonewallkravallerna lyfts som särskilt viktig för en viss rörelse.
– Det kan osynliggöra andra händelser som har varit lika viktiga. I San Francisco 1966 var det också kravaller där hbtq-personer revolterade mot polisvåld, men det fick ingen medial uppmärksamhet då. Det är först på senare år som den händelsen har skrivits in i hbtq-rörelsens historia, säger hon.
1971 anordnades Sveriges första Prideparad i Örebro. Samtidigt finns få motsvarigheter till Stonewallupproret i en svensk kontext, menar Anna Olovsdotter Lööv. Ett exempel skulle kunna vara ockupationen av Socialstyrelsens trappa – en ockupation som fyller 40 år i år.
– Ockupationen har haft stort inflytande eftersom den ledde till att sjukdomsklassificeringen av homosexualitet togs bort. Det blev också en utgångspunkt för flera andra ockupationer av trappan där rörelsen har valt det som en form för motstånd.
”Kampen fortsätter”
Men varför är minnet av Stonewallkravallerna fortfarande aktuellt i dag – 50 år senare?
– Olika delar av rörelsen har använt Stonewallupproret för att göra olika poänger. Dels för att betona vikten av allianser, men också för att lyfta att rasifierade transpersoner är och alltid har varit en del av rörelsen.
– Kampen fortsätter, och Stonewallupproret är ett exempel på en sådan kamp, säger Anna Olovsdotter Lööv.