Brasiliens president Jair Bolsonaro håller presskonferens om coronaviruset. Foto: TT

Är det viktigare att hantera opinionen än att hantera smittspridningen?

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Den stora skillnaden mellan den pågående coronakrisen och svininfluensan 2009 är att debatten om den rätta krishanteringen nu är så politisk.

Per Andersson

Redaktör Kulturnyheterna

Det menar statsepidemiolog Anders Tegnell i en helgintervju i Svenska Dagbladet.

Som exempel nämner han stängda gränser: ”Det finns en rörande samstämmighet bland experter i världen att gränsstängningar aldrig har fungerat och aldrig kommer att fungera”.

Coronaviruset och kulturen

Ändå har stängda nationsgränser blivit en av de populäraste politiska åtgärderna under coronakrisen. Få tillkännagivanden från en statsledning kan väl låta mer kraftfulla än detta: Vi stänger våra gränser! Danskarna tillade med dansk schvungfullhet: Räkna med att möta beväpnade vaktstyrkor vid Öresundsbron. Det låter som Shakespeare eller Bibeln – och talar direkt till de egna väljarna.

Men de landsmän som hastar hem för att vara på rätt plats när vindbryggan dras upp kan vara smittbärare lika väl som de andra som nu stängs ute. En granskning gjord av New York Times visar också att smittan var spridd internationellt redan innan de kraftfulla åtgärderna kom på plats.

Ännu har ingen politisk rörelse kommit på ett sätt att göra politisk vinst på det enorma engagemanget kring covid-19. I USA har Fox News övergett sin initiala ansträngning att beskriva virusoron som ett organiserat angrepp på president Trump, och har nu rättat in sig i medieledet: detta är allvarligt, tvätta händerna. I marginalerna görs spridda försök att politisera viruset.

I Ungern har regeringen hävdat att det finns ett säkert samband mellan illegal invandring och smittspridning – utan att redovisa något underlag för påståendet.

Brasiliens president Bolsonaro avfärdar covid19 som en liten snuva och pandemin som ett ”mediatrick” för att skada hans maktställning.

Men den breda politiska slutsatsen är snarast den motsatta. Ledare världen över har – efter några veckors tvekan – insett att det vore förknippat med ett högt politiskt pris att uppfattas som en som slätar över eller tonar ner hotet från pandemin. Det tas krafttag efter krafttag.

Den stora skillnaden mellan svininfluensans värld 2009 och coronavirusets 2020 är att sociala medier blivit jordklotets dominerande medieform, och pressat ut traditionsmedia i marginalen. Detta har bland annat gjort makten mer instabil; opinioner har blivit både mäktigare och mer okontrollerade – och mer öppna för manipulation.

Gränsstängning är en demonstration av det ledarskap och den handlingskraft som folket antas törsta efter i tider av kris. Ett svar på väljarnas uppfordrande: Gör nåt! Stängda gränser kan inte stoppa viruset men det kan lugna opinionen.

I vår tid handlar pandemihanteringen lika mycket – eller mer? – om att hantera opinionen som att hantera smittspridningen.

Det tror jag att det kommer att skrivas avhandlingar om i framtiden, när responsen på covid-19 ska utvärderas.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Coronaviruset och kulturen

Mer i ämnet