Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Det här är artistpaketering på hög nivå

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Ett artistrecept till Melodifestivalen innehåller inga komplicerade ingredienser.

Låt oss fundera lite på hur snabb framgång bakas.

Rebecca Haimi

Kulturjournalist

Första gången supertalangen Bishara Morad visades upp i Melodifestivalen för två veckor sedan fick vi veta att han “aldrig har stått på en scen förut”. När det är dags för final är berättelsen ännu mer spektakulär: “för ett år sedan hade jag aldrig sjungit”, säger artisten. Det känns som att sanningen knådas om för att matcha ett jäsande koncept. 

Att baka en artist är förstås lika viktigt som att skriva en bra låt. Det är sedan gammalt. Om publiken inte känner för numret, kommer de inte att rösta på det. 

Melodifestivalen 2019

Bakom Bishara Morad finns talangscouten Laila Bagge. Hon ska ha fått tips om honom efter att tonåringen lade ut ett klipp på sin Instagram för ett år sedan. Efter det har Bishara drillats i artisteri. Ett “boot camp”, säger Bagge till Aftonbladet, men väljer snart att inte prata mer om upptäckten av 16-åringen. Skivbolaget vill inte det. Det är för övrigt samma skivbolag som Bagges lyckosamma tonårsupptäckt Zara Larsson tillhör.

Rubrikerna om askungesagan Bishara är så klart värdefulla för skivbolaget. Det är lättare att sälja någonting sensationellt som är så sprillans nytt och drabbande att det nästan är historielöst.

Trots att Bishara lever i en digital tid, har han ett sparsmakat Instagramflöde med 24 inlägg. Några a-cappella covers som snabbt övergår i mer proffsiga pressbilder och låtlänkar.

Samma förpackningsteknik och förenkling återkommer i fallet Liamoo och Hanna Ferm. Duon, som både slog igenom i tv-programmet Idol 2017 har en låttext som lyder:

Somewhere far behind the scenes 2017

The start of a story

Rumors about you and me

Det passionerade numret som slutar i en nästankyss har naturligtvis genererat frågor på temat “är ni ett par?”. Svaret är alltid “tihi, nej”. Så ickeövertygande att frågan måste ställas igen och igen. De gör vad Lady Gaga och Bradley Cooper gjorde på Oscarsgalan med sitt intima framförande av låten Shallow från filmen A star is born – marknadsför en produkt. 

Det fungerar säkert. Vår tid är lättlurad och ständigt på jakt efter enkla sanningar. Helst ska de vara ljuva också. Vår smak på det offentliga skådespelet har sofistikerats med åren. Underhållning är inte längre Britney Spears med psykos eller Brad Pitts otrohetsaffär med Angelina Jolie bakom ryggen på Jennifer Aniston. Världen är så jobbig ändå, och dem vi följer på avstånd får gärna vara snygga och ljusa och fräscha. Miley Cyrus och Liam Hemsworth hittade tillbaka till varandra och gifte sig innan de hunnit fylla 30. Det gjorde Justin Bieber och Hailey Baldwin också.

Bishara Morad tog sin första ton som 14-åring och nu är han popstjärna. Slutet gott.

Askungesagan har visserligen aldrig riktigt gått ur tiden, och berättartekniken i just Melodifestivalen har varit barnvänlig i många år, men jag har inte sett den så oförblommerat paketerad tidigare.

Det varslar om den professionalisering som tävlingen har genomgått. Det är tv-makeri på mycket hög nivå i samarbete med några av världens största skivbolag. Major-bolagen, som de kallas, lämnar lite åt slumpen. 

Kanske att någonting går förlorat i det regisserade narrativet. Fast å andra sidan är det kanske heller inte värt att sakna.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Melodifestivalen 2019

Mer i ämnet