Utställningen arrangeras av polska Nationalarkivet – med över 7 000 barnteckningar gjorda 1946. Teckningarna kom till som ett efterkrigsinitiativ och en del i bearbetningen av traumat efter Tysklands ockupation. 

– Jag ville visa de polska teckningarna från 1946 tidigare, men då fanns inget intresse. Först när Ukrainakriget kom fick man se att det som polska barn hade ritat kunde hända igen, att barn och civila mördas brutalt, säger Dorota Sadowska.

Nu visas således de polska teckningarna tillsammans med ukrainska teckningar från projektet “Mom, I see War”, i vilket man samlat in 13500 barnteckningar sedan Rysslands invasion i februari i år.

Ritar sina drömmar

De polska barnen ritade sina teckningar efter kriget, de ukrainska vet inte ännu hur det blir efter kriget. Polska barn ritade sådant som hade med seger att göra, barn som kom hem i tåg, medan ukrainska barn ritar det de drömmer om.  

Tanken är att göra ett permanent digitalt kollage av de ukrainska teckningarna, bland annat för att uppmärksamma krigets påverkan på barn.  

– Barnet är alltid krigets offer, på vilken sida det än är. Barnet får lida, förlorar sina föräldrar och anhöriga, måste fly, hunger och rädsla. Utställningen är en protest mot kriget, i Ukraina och i världen, säger Dorota Sadowska.

Lyssna på barnen

– Det är viktigt att vi vuxna ser på kriget med barnets ögon.

– Kanske lite naivt, men om vi lyssnade på barnen skulle det kanske bli färre konflikter, det är i alla fall min barnsliga önskan, säger hon.