Det är en Askungesaga i en tid för viralt content. Regissören David F Sandberg spelade in en kortfilm på drygt två och en halv minut där hans fru blir förföljd av ett spöke i parets lägenhet. De skickade in filmen till en kortfilmtävling och Sandberg fick ett litet pris för bästa regi, men breaket kom när ”Lights out” sågs av runt en miljon på Youtube (idag har ungefär 150 miljoner sett den).
Hollywood skopade upp filmen för en fullängdsversion och plockade in James Wan (”The Conjuring”) som producent.
Tyvärr är virala siffror sällan synonymt med konstnärliga kvaliteter. ”Lights out” är inte särskilt originell, även om det blir en cool effekt av det långhåriga flickspöket som gömmer sig i skuggorna, som publiken hinner se precis innan offret gör det.
Men även om Sandberg har sin egen stämpel på chock känner vi igen greppet från japansk skräck (som ”Ringu” eller ”Dark Waters”) som redan fått sina amerikanska remakes.
Vi träffar en familj med en mamma som är lite klyschigt deprimerad (ett tema som skildras bättre i arthouse-skräckisen ”The Babadook”). Hennes unga dotter med pojkvän finns också med, som skrivits in för att skänka filmen lite loj romantik (?) och så hennes lille son, som det börjar spöka extra mycket för. Tyvärr har ingen skrämt upp grabben tillräckligt under inspelningen. Han ser mer ut som att han håller sig för skratt än håller på att svimma av skräck.
När det kommer till hot i skräckfilm är jag visserligen extra kritisk till spöken. Jag föredrar skinheads (som i aktuella ”Green Room”), sekter (”The Invitation”) eller muterade freaks (”The Hills Have Eyes”) eftersom de känns verkligare.
Men spöken kan få dispens, om det finns en bra förklaring till varför de spökar. ”Lights out's” bakgrundhistoria om en experimentell behandling på ett mentalsjukhus är tyvärr rätt halvbakad. Men det största problemet är slutet, när berättelsen inte vågar bestämma sig om den är psykologisk eller övernaturlig skräck. Man kan inte ha kakan och äta den.
Lights out
Betyg: 2
Regi: David F Sandberg
I rollerna: Teresa Palmer, Maria Bello, Gabriel Bateman