Magnus Lintons bok ”Knark – en svensk historia” handlar om en narkotikapolitisk idés uppgång och fall. Foto: Atlas

”Det narkotikafria samhället är en koko idé”

Uppdaterad
Publicerad

I boken ”Knark – en svensk historia” redogör kulturjournalisten och författaren Magnus Linton för hur och varför Sverige i början av 70-talet tog täten i kampen för det narkotikafria samhället. Centralt för bygget av det drogfria landet var konsensus, att alla skulle hålla med om att narkotikan var samhällets fiende nummer ett.

Länge gjorde alla det också. Vem har inte under skolgången hört någon auktoritetsperson säga att 'hasch och marijuana är inkörsporten, sen sitter man där med en kanyl i armvecket, och då är det inte så roligt längre’?

– Det var viktigt att alla skulle vara med på tåget, politiker, polis och massmedia, säger Magnus Linton till Kulturnyheterna. Upprättandet av en solid konsensus var en bjälke i teoribygget bakom politiken. Om inte alla lyder och är överens om vikten av att skapa det narkotikafria samhället så skulle det inte fungera.

Narkotikapolitikens fader

Nils Bejerots avhandling från 1974, ”Narkotikamissbruk och narkotikapolitik” är, skriver Linton, det dokument som lagt grunden för den svenska narkotikapolitiken som den ser ut i dag. Nils Bejerot själv beskrivs som den svenska narkotikapolitikens fader.

I sina texter framställer han knarket som en farsot. Som en epidemi som kommer utifrån och riskerar förgifta det svenska samhället. Knarket passar inte in här, utan hotar den svenska välfärdsstaten och den svenska kulturen.

Sverige hör också till de länder som i dag har den hårdaste narkotikalagstiftningen i den demokratiska världen.

– Bejerot beskriver det som att vi är i krig och det var en medveten retorik. På samma sätt som vi måste hålla ihop om ryssen kommer, måste vi hålla ihop mot knarket, säger Magnus Linton.

Felaktigheter om knarkfaran

Det han tycker är mest uppseendeväckande är hur Bejerots teorier kunde få sådan betydelse trots de många felaktigheter som tidigt påpekades från andra forskare.

– Men kritiken fäste aldrig riktigt utanför de akademiska kretsarna, säger han.

Magnus Linton har tidigare skrivit flera böcker på ämnet. I ”Americanos” från 2006 och ”Cocaina” från 2010 skildrar han den sydamerikanska kokainindustrin. Den nya boken har han skrivit på i ett år.

– Men det är ju en idé jag haft i huvudet sedan mitten av 90-talet, säger han. Egentligen sen första gången jag presenterades för idén om det narkotikafria samhället. Det är ju en så uppenbart koko idé. En så världsfrånvänd och ofrånkomligt auktoritär idé.

– Och det som är unikt med Sverige är att man inte bara haft det som ett diffust och behjärtansvärt mål, utan faktiskt i konkret mening försökt förverkliga det.

Slår mot missbrukare

”Knark – en svensk historia” visar också, genom personliga intervjuer med drabbade, hur nollvisionen slår mot missbrukare.

– Trots den hårda retoriken och de väldiga resurser man lägger på den här politiken har Sverige den näst högsta narkotikarelaterade dödligheten i EU.

Även om Magnus Linton säger att det i hans bok finns en underliggande kritik mot den svenska narkotikapolitik som förts och som fortfarande förs, så vill han inte kallade den för ett debattinlägg.

– Det är inte en bok om vad som är bra eller dålig narkotikapolitik, säger han. Det är en bok om kulturchauvinism, svensk identitet och om en narkotikapolitisk idés uppgång och fall.

War on drugs i USA

Nils Bejerot dog 1988, samma år som det blev kriminellt att vara påverkad av narkotika i Sverige. Då var Reagan president i USA och han hade fortsatt bedriva det krig mot knarket – War on Drugs – som Nixon förklarade i början av 70-talet. Också på FN-nivå var nollvisionen mål.

I dag ser det annorlunda ut. En FN-rapport under Kofi Annan för några år sedan uppmanade till att sluta fred med knarket istället för att kriga mot det. Och den nuvarande amerikanske presidenten Barack Obama har sagt att han har ’bigger fish to fry than pot smokers’. (Större bovar att jaga än marijuanarökare).

– Jag tror Bejerots idéer togs upp och av olika skäl fick unik snurr i Sverige på ett sätt som inte gick att backa ifrån, och det var knappast hans fel. Det var en populistisk virvelvind med nationalistiska undertoner som vi fortfarande befinner oss i, säger Magnus Linton och fortsätter:

– Han hade helt enkelt högt ställda förväntningar på vad vårt välfärdssamhälle kunde åstadkomma. Och det finns ju massor av välfärdsambitioner som kommit på skam i historien, som tvångssteriliseringar eller behandlingen av romer.

Knarkfrågan svalare

Narkotikafrågan var under 70- 80- och 90-talen en brännande politisk fråga. Men det senaste decenniet har den svalnat.

– När narkotika inte längre framstår som ett hot mot en hel kultur, utan ett väldigt konkret hot mot enskilda marginaliserade grupper, förlorar frågan sin populistiska kraft. Och för politikerna kostar det väldigt lite att strunta i de här socialt mer sargade individerna, säger Magnus Linton.

Han menar att själva idén om det narkotikafria samhället till slut föll på sin egen dumhet.

– Det är bara politikerna som inte fattat det än, säger säger Magnus Linton, som tror att det stora misstaget nollvisionärerna gjorde i kampen för det narkotikafria samhället var att låta hasch och marijuana vara med i konceptet.

– Genom att slänga in cannabis i knarkburken blev, kanske inte halva Sveriges befolkning men väldigt många i alla fall, knarkare om man talar nolltoleransens språk. Det är ju klart att kidsen i dag fattar att det är något som inte stämmer.

Svårt att ta systemet på allvar

Han beskriver en tanke som slog honom under rättegången mot Jens Waldmann vars fall han beskriver i sista kapitlet i boken. Waldmann odlade själv cannabis och självmedicinerade. Inför domstolen åberopade han nödvärnsrätten, men han dömdes för narkotikabrott till villkorlig dom och samhällstjänst.

– När jag satt där i rätten och lyssnade så blev jag uppfylld av en helt bisarr känsla. En spekulation förvisso, men inte särskilt orimlig. Jag tänkte att domaren, nämndmännen, åklagaren, säkert till och med poliserna som tog honom, att de alla någon gång själva rökt cannabis. Och ändå sitter vi här. Då blir ju systemet väldigt svårt att ta på allvar.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.