Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Elegant och mångskiktad”

Hur lever en katastrofal händelse som ett inbördeskrig kvar i dem som drabbats av den? Det är ämnet för journalisten Negra Efendics bok ”Jag var precis som du”. Kulturnyheternas Per Andersson har läst den.

”Jag var precis som du” är en elegant och mångskiktad bok, klart och koncist berättad, stöpt i den till synes självklara formen av berättelsen om författarens liv som flykting. Hon berättar vad hon har varit med om – men på två olika sätt:

I första delen av boken berättar Negra Efendic om sin egna upplevelser av kriget som barn. Hon var tolv när kriget i Bosnien bröt ut och hennes by blev utsatt för etnisk rensning. De vuxna är rädda, händelserna är oförklarliga. Familjen kommer som krigsflyktingar till Sverige, där det ibland brinner kors utanför flyktingförläggningar och Negra trakasseras i skolan av rasistiska skinheads.

Som skoluppgift skriver hon en insändare om detta, om rasismen hon möter. Den blir publicerad i lokaltidningen, det blir debatt, hon får skriva en artikel till.

Då får hon idén – tänk om hon kunde bli journalist i Sverige?

Och där vänder hon liksom på boken och börjar följa sina egna spår bakåt – nu är berättaren den vuxna reportern på Svenska Dagbladet, utrustad med de journalistiska verktygen, sättet att ställa frågor, värdera uppgifter, söka upp källor.

Hon åker till sin gamla skola i Huskvarna, söker upp skinsen, ställer frågor, får obegripliga svar.

Och hon åker till sin by i Bosnien där nu en serbisk familj bor i familjens hus, där grannar plundrat varandra, där döttrar våldtagits och män torterats och mördats. Man hittar ständigt fler massgravar och alla tiger.

Här mörknar tonen i berättelsen, är väl det minsta man kan säga. Stilen är fortfarande klar, nykter, koncis men hon berättar om en ohygglig ångest som förlamar det bosniska efterkrigssamhället.

Negra Efendic – flickan från byn och journalisten från Sverige – går runt, ställer frågor, letar fram mänskor som inte vill berätta och de som inte kan sluta berätta. Sakta fylls berättelsen ut.

Frågan hon ställer är inte ”hur kunde det ske”.

Det är en omöjlig fråga, den går inte att besvara.

Utan som en bra journalist håller hon sig till saker som går att iaktta, registrera: vad var det som hände, var hände det, hur pratar man om det efteråt?

”Jag var precis som du” är en ohyggligt sorglig bok, och samtidigt en som har hopp.

Den handlar ju om människor som tvingades offra de liv de hade sett fram emot, men som i någon mening lyckades med att hitta ett nytt. Och den slutar i någon typ av försoning, eller åtminstone den typ av accepterande av det verkliga som kommer av att man klarat av att röra sig genom historien utan att rygga undan, blunda eller söka undanflykter.

Och precis allra sist – faktiskt på sista raden – landar boken på riktigt i sitt ärende. Det är som en sista dimridå blåser bort och man förstår det att det är henne själv det handlar om  egentligen. Det Negra Efendic undersöker i det här reportaget är sin egen själ.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer