Den rödgröna regeringen tycks ha känsla för stringent och stilistiskt språk samt uppskatta komplexa karaktärer och angelägna teman. I alla fall utifrån de svar på frågorna om sina egna läsvanor som Kulturnyheterna ställde till regeringens 24 ministrar inför Läslovet.
Justitie- och migrationsminister Morgan Johanssons favoritförfattare är Stig Dagerman medan inrikesminister Anders Ygeman håller Gitta Sereny och Ernest Hemingway högst. Biståndsminister Isabella Lövin läser för tillfället ”Storia di chi fugge e di chi resta”, och för den som inte besitter multipla språkkunskaper är det tredje delen i Elena Ferrantes romansvit. Och ja, hon läser på italienska.
Men det är framför allt närings- och innovationsminister Mikael Dambergs svar som
får mig undslippa ett imponerat ”såpass!”. Damberg läser för tillfället den konceptuella litteraturens mästare Georges Perec – den franske författaren som skrev en hel roman utan att använda bokstaven ”e” en enda gång.
– Det är lätt att göra sig lustig över titlar: som att energiminister Ibrahim Baylan gillar fantasyförfattaren James Rigney Jr, eller att försvarsminister Peter Hultqvist nämner Biggles. Att Margot Wallström läser Ola Larsmos roman ”Swede Hollow” om de svenska invandrarna i USA i slutet av 1800-talet, är ett lysande val för en utrikespolitik med siktdjup, säger Kulturnyheternas litteraturkritiker Ulrika Milles.
Tillförlitligheten i svaren kan, och kanske bör, tas med en liten nypa salt. Det är lätt att svara på en enkät utefter hur man önskar att det låg till och därmed tumma en smula på sanningen. Eller så är den sittande regeringen en intellektuell skara statsråd med sinne för goda berättelser.
Alldeles oavsett vilka böcker som faktiskt läses och vilka som samlar damm på nattduksbordet kan läsvanor och kulturkonsumtion vara ett led i ett imagebyggande. Det har regeringen insett. Om Reinfeldt med sin deckardrottning såg till att tvätta bort spår av en elitistisk stämpel och framstod som folk är mest ger regeringens läsvanor en bild av att litteraturen är värd att tas på allvar. Ministrarnas litteraturkonsumtion ger sken av seriositet och hintar om en intellektuell och artistisk ådra som sannolikt tilltalar välutbildade och kulturintresserade väljare ett hack till vänster om mittfåran.
Några riktigt provocerande eller kontroversiella titlar finns dock inte bland ministrarnas svar. Inga rus-romantiserande skildringar och inget snusk. Lika lite finns civilisationskritisk litteratur, där exempelvis arbetssamhället eller tillväxten ifrågasätts, med på ministrarnas läslistor. Lite tråkigt är det att statsråden inte ens i fiktionens värld vill leva sig in i det tabubelagda eller ideologiskt omstörtande.
– De är ett helgarderat gäng som kan chitchatta vid vilken kaffeautomat som helst just hösten 2016: Ferrantes identitet, Potters efterspel, Paxböckernas socialrealistiska mytologi och när får egentligen Chimamanda Ngozi Adichie Nobelpriset? Lättfångade titlar för den som googlar aktualiteter en stund, säger Ulrika Milles.
En korrekt lista böcker alltså. Men vad ministrarna läser överensstämmer inte direkt med den övriga befolkningens läsvanor. På Bokhandlarnas försäljningstopplistor dominerar deckargenren i skönlitteraturskategorin, medan livsstilsböcker och biografier säljer bäst i fackklassen.
Iögonfallande är ministrarnas tips inför läslovet. En majoritet rekommenderar lovlediga barn och ungdomar att läsa fantasy, särskilt Harry Potter. Astrid Lindgren är dock märkbart frånvarande, ironisk nog är det enbart jordbruksministern som tipsar om just henne.
– Sammantaget är det lite det ena och det andra, mainstream och hallstämplat blandas med nytt och nostalgi. Och mönstret att kvinnor läser fler kvinnliga författare än män gör går dystert igen.
– Svenska bolagsdirektörer har redan dåligt rykte bland kollegor utomlands för sitt bristande intresse för kultur som gör dem trista att prata med, och politikerna får inte gå samma väg. Att Peter Eriksson uppger att han inte hinner läsa något förutom utredningar tyder på att arbetslinjen måste förändras, säger Ulrika Milles.