I ”Den första stenen” – en roman på 700 sidor– utforskar Carsten Jensen närgånget en grupp soldaters tillvaro i ett Nato-läger i Afghanistan.
Romanen kretsar kring vänskap, fiendeskap, krigets natur och vad det innebär att döda en annan människa.
”Vill allt i ny roman”
Och enligt Kulturnyheternas Ingrid Elam, som har läst ”Den första stenen”, är det tydligt att Jensen i romanen vill göra allt.
– Han vill skildra kriget, vad det gör med människor, både med soldater och civilbefolkning. Och han vill också visa det nya drönarkriget – som gör kriget overkligt och soldaten omänsklig, samtidigt som folk dör därute.
”Schablonartad persongestaltning”
Enligt Ingrid Elam skriver Jensen ibland mer som en reporter än som en romanförfattare, något som ställer sig i vägen för personskildringarna i romanen.
– Jag tycker att reportern och pedagogen ofta ställer sig i vägen för romanförfattaren. Persongestaltningen är lite schablonartad – han vill skildra det typiska för att lära oss något snarare än berätta en historia.
”Förtvivlad frenesi”
Men ”Den första stenen” är också, trots vissa reservationer, en stark läsupplevelse, enligt Ingrid Elam.
– Det finns en slags förtvivlad frenesi hos Jensen som för oss nära kriget utan att vi någonsin förförs av kriget och det är starkt.
Carsten Jensen fick sitt stora genombrott med romanen ”Vi – de drunknade”.
Han har besökt Afghanistan sedan 1988 och ”Den första stenen” bygger på hans erfarenheter därifrån.