2013 kom den femte och sista delen i sviten som kallas ”Utopins röster”: ”Tiden second hand: Slutet för den röda människan”.
I den sammanfattar hon och redogör för följderna av Sovjetunionens fall. Vad det betyder för människorna i ett imperium när det rämnar. I en recension av boken skrev Ulrika Milles att ”Svetlana Aleksijevitj är den journalist som kommit närmast att kunna göra ett porträtt av tiden själv”.
Kvinnorna i Röda armén
Bokserien består också av ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”, en bok som berättar den tidigare okända historien om de nästan en miljon kvinnor som stred i Röda armén under Andra världskriget.
”Bön för Tjernobyl” består av hundratals intervjuer med människor som lever med följderna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. resultatet blev en rad psykologiska porträtt och litterärt bearbetade monologer.
Föräldralösa barn
”De sista vittnena” handlar om de många barn i Ryssland som blev föräldralösa när kriget kom 1941. När Aleksijevitj söker upp dem långt senare ber hon sina vuxna intervjupersoner att minnas bara en enda sak: sina barnsliga ord.
”Zinkpojkar” handlar om Sovjetunionens krig i Afghanistan 1979-1989 och i boken visar Aleksijevitj krigets verkliga effekter. Regimen mörkade de grymheter som faktiskt utspelade sig och hur många döda soldater som sändes hem i förseglade zinkkistor. I boken porträtteras soldater, sjuksköterskor och anhöriga.
”Ingen annan som jobbar på det viset”
– Hennes böcker ger röst åt 100-tals människor. Svetlana kan intervjua upp till 1000 personer till ett verk och kokar sedan ner det till en helhet som hon kallar för ”dokumentär roman”, säger hennes svenska förläggare Ola Wallin.
– Mig veterligen finns ingen annan som jobbar på det viset, det är inte historiska fakta utan människors röster, hon är en själens historiker.
För dig som inte tidigare läst Aleksijevitj rekomenderar Ola Wallin ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”.
– Det är omedelbara berättelser om hur kriget upplevdes av de kvinnor som faktiskt deltog i det.