– Just i kväll ska vi titta på en pjäs av Dario Fo som vi hittat på Youtube. Det är inför nästa veckas bokträff, säger Henrik Josephson. Han står böjd över köksbänken och fixar med middagen.

Vanligtvis brukar det vara fem, sex cirkelmedlemmar som träffas. När Kulturnyheterna kommer på besök har Nobel-bokcirkeln krympt till en duo.

– Det var så kort varsel den här gången. Det är inte alltid så lätt att komma ifrån jobb och så. Men oftast är vi fulltaliga.

”Har ett eget uttryck”

Sedan Tomas Tranströmer fick priset för fyra år sedan har de de träffats några gånger varje år, klätt upp sig lite, och samtalat om en pristagare.

– Hittills måste jag säga att alla pristagare vi läst varit väldigt bra. Men eftersom vi läser från nutid och bakåt har vi kanske kommit undan lite enkelt. Jag tror att det kommer bli mer svårtillgängligt med tiden, säger Johanna Kvarnsell.

– Generellt sett har Nobelprisförfattarna någon form av eget uttryck, de kan stå ut språkligt eller hur de konstruerar berättelsen i boken. Man känner att de har en kvalitet som inte så många andra har, säger Henrik Josephson.

”Finns något elitistiskt”

Svenska Akademien och Nobelpriset i litteratur dras med en aura av att vara svårtillgängligt. Men förblindas man av snobbismen går du miste om den fina poängen med priset, tycker Nobel-bokcirkeln.

– Visst, det finns ju något elitistiskt kring det, det är ganska mycket ovanifrånperspektiv. Men bara för det behöver det ju inte vara svårt eller dåligt. Det är verkligen bra litteraturtips. Tycker någon att det är jobbigt så får de väl tycka det, säger Henrik Josephson

Vill fortsätta

Nobelpris-historien är lång och bokcirkeln har många år kvar innan de betat av listan med vinnare. Men orken finns.

– Nu har vi hållt på i snart fem år. Vi får väl se hur länge vi pallar, men jag skulle gärna läsa allt, säger Johanna Kvarnsell.