1976 var Johan Ehrenberg med och grundade tidningen ETC. Nu tar han sig an tidskriftens 40-åriga historia i sin nya bok.
Boken är en berättelse om tidningens med- och motgångar och innehåller också ett avslöjande från författaren själv – att Johan Ehrenberg är döende i cancer.
Hade du skrivit en bok om ETC:s historia om du inte blivit sjuk?
– Jag hade nog skrivit en mer skämtsam bok. Att man vet att man har ett antal år kvar gjorde att jag kunde koncentrera mig och göra en allvarligare historia.
Nu berättar du brett och öppet om din sjukdom. Hur känns det att ha tagit det steget?
– Jag kan ju inte gå runt och halvljuga om mitt liv. Jag vill visa: här är jag. Varken mer eller mindre. Men det är inget kul. Döden är så fruktansvärt ointressant. Det enda som är intressant är vad du gör med resten av ditt liv. Det finns inget att vänta på. Det enda som är intressant är vad vi gör tillsammans här och nu.
”Det omöjliga är möjligt”
Boken har fått titeln ”Falska minnen”.
– Det intressanta är att alla människor har de här falska minnena, men att alla tillsammans faktiskt har också en sann berättelse. Och det är den berättelsen som jag försöker hitta bland alla dessa falska minnen och detaljer, säger Johan Ehrenberg till Kulturnyheterna.
Johan Ehrenberg är en driven entreprenör och en central del av boken kretsar kring hur tidningen har kunnat överleva ”mot alla odds”.
– Boken handlar om 40 år. Det är ganska spännande att ETC funnits kvar så länge och omvandlas. Någonstans är det en rörelse. Sedan är boken också en berättelse om att det omöjliga är möjligt.
Finns det någon konstant i ETC under alla de här åren?
– Förutom jag då? Ja, nyfikenheten. Och viljan att pröva saker fast man inte riktigt kan motivera det. Det går alltid på lust. Och att vägra acceptera reglerna.
Men sjukdomens avtryck är påtagligt. Han berättar att han tycker att det är farligt om ekonomin i ett företag är centrerad kring en person och att man måste försöka få till en stabilitet utan den personen.
– Och det är det jag jobbat med de senaste fem åren: att försöka få till att ETC är så stort att det inte spelar någon roll om jag finns kvar. Det är ganska sorgligt att tänka så, men man måste göra på det viset.