Boken, som är fortsättningen på Atwoods dystopiska roman Tjänarinnans berättelse från 1985, har hittills fått övervägande positiva recensioner.

Tv-serien A handmaid's tales popularitet har gjort intresset för uppföljaren enormt och i dag släpptes alltså Gileads döttrar (The Testaments) samtidigt i flera länder och recensionerna börjat ticka in på kultursidor världen över.

Många kritiker betonar att det är ett rungande driv i berättelsen. New York Times liknar handlingen vid en slags Dickensk spionthriller, med en mullvad i Gilead som måste avslöjas.

The Guardian kallar boken bländande och att det är en Atwood i toppform. Tidningen skriver också att författaren inte är intresserad av att skildra hur människor berövas sitt mänskovärde och offras, utan hur och varför andra människor kompromissar med sin moral och låter det ske.

Lättviktig

Kanadensiska The Globe and Mail tycker boken är en spännande fortsättning på A handmaid’s tale, om än än lite mer lättviktig än den första boken.

The Telegraphs kritiker ger boken fyra av fem stjärnor och kallar den en goth-romanernas blockbuster som är så spännande att man får hålla andan.

Svensk skepsis

På de svenska kultursidorna är man inte lika imponerade. I Expressen tycker till exempel Victor Malm att Atwood i för stor utsträckning varit angelägen att göra fansen nöjda och att Gileads döttrar är ”skriven för att slukas som en godispåse” och mycket sämre än Tjänarinnans berättelse.

I Dagens Nyheter är Malin Ullgren inne på samma spår. Hon tycker boken är oerhört spännande men skriver att Gileads döttrar är en roman i en annan genre än den första boken och att hon är besviken.