Frågan om en litterär kanon dyker med ojämna mellanrum upp i den politiska debatten. Senast under årets Almedalsvecka, då Kristdemokraterna föreslog en så kallad klassikerlista med verk som ska lära elever goda värderingar.
Förslaget mötte stark kritik. Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund framhöll att lärarkåren är ”en legitimerad yrkeskategori som är fullt kapabel att avgöra vilken litteratur som ska användas i undervisningen”.
En kanon finns redan
Men en inofficiell skolkanon tycks redan existera. Det visar en enkätundersökning som Kulturnyheterna genomfört, där ett hundratal svensklärare har berättat vilka skönlitterära titlar de kommer att läsa med sina niondeklassare under pågående läsår.
Av de tio vanligaste böckerna som lärarna angav är åtta skrivna av män. Där finns böcker som ”Ondskan”, ”Flyga Drake”, ”En komikers uppväxt”, ”Möss och Människor” och ”En man som heter Ove”.
Gunilla Molloy är docent i svenska med didaktisk inriktning och har arbetat 30 år som svensklärare, och hon känner igen titlarna som återkommer i lärarnas svar.
– De är allesammans böcker som är skrivna av män och som har män eller pojkar i huvudrollen. Detta går lite emot skolans strävan då det i värdegrunden står att skolan ska verka för jämställdhet mellan könen, säger Gunilla Molloy.
Hur, inte vad man läser
Gunilla Molloy tror dock inte att en officiell litterär kanon är vägen att gå.
– En litterär kanon kommer göra att fokus hamnar på enskilda titlar och inte på hur man läser dessa titlar.
Frågan om hur man läser skönlitteratur är avgörande för att förbättra läsförståelsen och Gunilla Molloy menar att många elever lämnas ensamma med sin läsning, vilket kan göra att den fördjupade läsningen och förmågan att uppfatta undertexter går förlorad.
– Det första man tänker när man läst något intressant är inte att man vill skriva ett referat eller en recension av boken. Man vill ju prata om någon med den, säger hon.
Den populära Ondskan
Berättelser med självbiografiska influenser läses flitigt i skolbänkarna. Och den roman som förekommer allra oftast på lärarnas litteraturlistor är Jan Guillous ”Ondskan” från 1981.
– Den utspelar sig i skolmiljö och handlar om våld, ett våld som inte är självklart rätt eller fel, och det är ett bra underlag för diskussion, säger Jan Guillou.
En pragmatisk litteratursyn
Syftet med att läsa skönlitteratur i skolan är att eleverna genom mötet med texten ska kunna identifiera sig, utveckla sin egen identitet och sin förståelse för omvärlden.
Denna funktionella syn på läsning där litteraturen framstår som ett redskap som ska hjälpa eleven att finna sig själv och utveckla sin empati för andra människor anas även i lärarnas svar.
Majoriteten av svensklärarna som svarat på Kulturnyheternas enkät anser att skönlitteratur som läses i skolan bör ha en sensmoral, ett moraliskt budskap som är vägledande för eleven.
Har ”Ondskan” en sensmoral?
– Ondskan har en sensmoral men den är inte utan vidare comme il faut. Den lyder ”slå tillbaka, acceptera inte mobbning”. Det gör inte ont att bli slagen men det gör ont att bli mobbad i flera år, så slå tillbaka. Det är tur att denna sensmoral är något inlindad, annars kanske boken inte hade ansetts så lämplig i undervisningen, säger Jan Guillou.
Fotnot: Undersökningen genomfördes på Facebook där närmare 700 lärare i Svensklärarföreningens medlemmar tillfrågades. Av dem svarade 100 lärare.