Han överlevde nazisternas koncentrationsläger, svalt sig igenom en kommunistisk ockupation och vägrade förnekas språket som gav honom en väg ut ur förtrycket. Ann Victorin minns en författare som överlevde det omöjliga och skildrade det onämnbara.
– Hela Imre Kertész öde… Ord kan inte beskriva det. Han överlevde Auschwitz, vägrade lämna Budapest när ryssarna kom, och skriver i 19 år innan han når fram till sin första roman. ”Mannen utan öde” är en av de mest fantastiska böcker jag läst, det är vittneslitteratur som skiljer sig från all annan, säger hon till Kulturnyheterna.
Ett av de starkaste mötena
Ann Victorin har porträtterat Nobelpristagarna i litteratur sedan 2001. Men mötet med Imre Kertész är ett av hennes starkaste minnen genom 15 år av litterära giganter.
– Han tillhör dem som gripit mig allra mest. Där fanns så otroligt mycket känslor, hans blick gjorde att man kunde kommunicera genom språkförbistringen.
Hans litterära gärning ligger dels i hans ärliga, raka prosa, men också i hans förmåga att skriva om förintelselägrens fasor utan hat, menar Ann Victorin. I ”Mannen utan öde” låter Kertész läsaren följa med honom som 14-åring på tåget mot Auschwitz.
– Det handlar om det lilla barnet, som inte förstår, och hur han ser på allting omkring sig. Där finns inga politiska synpunkter, bara en beskrivning av vad som händer. Och grymheten blir ännu starkare.
Symboliserar Ungerns historia
När han återvände till Ungern dröjde det inte länge innan Sovjets kommunistiska regim intog Budapest gator. Kertész vänner flydde, men som författare kunde han inte lämna landet där hans språk levde. I en lägenhet på 19 kvadrat satt han genom decennier av förtryck och försökte sätta ord på sina upplevelser. I hans liv och litterära gärning ryms hela berättelsen om Ungers mörka 1900-tal, förklarar Ann Victorin.
– Hela hans liv var präglat av politik och Ungerns öde. Han ställer frågan ”Vad är en människa?” på ett nytt sätt, och jag tar till mig känslan rakt in i hjärtat.
Ett lyckligt slut
Men Ann Victorins starkaste minne av Kertész är inte vittnesmålen om Europas mörker, utan hur han trots sina erfarenheter beskrev sig som en lycklig människa när de möttes i Berlin 2002.
– Det fantastiska med hans liv var att han träffade Magda, sin ljuvliga hustru, och till slut blev lycklig. Det var så han beskrev sig själv för mig. Jag minns hur han la armen om henne och vandrade bort bland ekarna, som en nyförälskad tonåring. Han var så värd ett lyckligt slut.
Se hela mötet med Imre Kertész här.