”Rådström har – återigen! – skrivit en vacker bok”

Uppdaterad
Publicerad

Författaren Niklas Rådström belönades 1992 med Augustpriset för ”Medan tiden tänker på annat”. Nu kommer hans fjortonde roman, ”En Marialegend”.

Romanen bygger på tre delhistorier som sträcker sig från medeltid till nutid, från Afrika till Amerika. De olika historierna pågår parallellt och ställer gemensamt frågan: vilket ansvar har vi för den värld vi alla lever i?

Och vilket har författaren? Hur kan man berätta om fasanfulla händelser som massvåldtäkter och bestialisk slakt på människor om man själv aldrig varit med om det? Får man det över huvud taget?

Rådströms roman säger att man måste. Man måste gestalta den värld vi lever i, även de mörkaste sidorna. a

Han beskriver enkla saker som hur en svårt skadad kvinna tar en dag i sänder mot tillfrisknande, en klunk vatten, en bit förtuggad mat, ett första stapplande steg. Där följer han andra helvetesskildrare i spåren – jag tänker på Solsjenitsyns skildring av en dag i straffången Denisovitjs liv eller Kertesz skildring av Auschwitz i Mannen utan öde.

Det är den andra kvinnan, museiintendenten, som ligger närmast Rådström. Hon tar över sin döda väninnas mailväxling med en systerson som är läkare i ett flyktingläger med svårt skadade människor, och förlänger livet på hans moster – han tror ju att det är mostern som skriver – och gör det av medkänsla med den unge mannen. Lögnen leder till något gott, åtminstone tills den avslöjas.

Det handlar om att leva i världen som den är och som man nu kan. Och där ondskan och faran är som störst finns också det som räddar. Den våldtagna kvinnan möter en stillsam och självuppoffrande hjälpare till exempel, och det som binder samman de tre berättelserna är Cranachs målning Maria med barnet, där tilliten mellan mor och barn är fullständig och ordlös.

Det finns hopp i världen trots allt och oskuld, så länge barnet och den vuxnes tillitsfulla blickar möts. Rådström har – återigen! – skrivit en vacker bok där mörkret gör ljuset synligt.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.