– Det har varit en intensiv och sjukt häftig resa. Det var jobbigare än vad jag trodde att göra en bok, säger Sarah Thorén och skrattar till.

Hon är professionell skateboardåkare och projektledaren bakom boken ”Skateboard – inte bara för tjejer”. Bosatt i Göteborg men på besök i Stockholm för lanseringen här.

Utsläpad av journalister för att intervjuas och åka skateboard framför kameran, för andra gången för dagen. Och hon har inte fått äta lunch än. Trots det är Sarah Thorén glad och ser ut att trivas där hon sitter, på en betongkant mitt i Humlegårdens skatepark.

– Jag tror framförallt att den här boken behövs för att visa att det faktiskt finns kvinnliga skateboardåkare. Som är grymma dessutom, säger Sarah Thorén.

Bara killar

Själv hakade hon på sin storebror – något som inte möttes med enbart förtjusning från hans håll – och började åka skateboard redan i mellanstadiet. Snart upptäckte hon den lokala skatehallen i Uppsala, började hänga på låset, och efter det följde flera år av skejtande med killar. Bara killar.

– Jag visste ju inga tjejer som skejtade. Den enda jag kände till var Elissa Steamer för att jag hade spelat Tony Hawk. Så det var min stora förebild, just för att hon var en brud.

Elissa Steamer är ett skateboardproffs från USA, och var en av tio spelbara karaktärer i spelet ”Tony Hawk’s pro skater” från 1999. Alla andra karaktärer var män, vilket var ganska signifikativt för skateboardscenen i Sverige just då. Det syntes få kvinnliga skejtare i spel, tidningar och skateboardparker. De tjejer som var där berättar om dåligt bemötande och elaka kommentarer från killarna.

– Det har ju hänt mig också, att jag har fått kommentarer om hur jag är klädd, om hur jag skejtar. Du ska inte vara här. Skateboard är inget för tjejer, berättar Sarah Thorén.

Vill förändra skejtvärlden

För att göra något åt denna bild av skateboarding bestämde sig fyra tjejer för att starta en förening vid namn ”No limit”. Det var 2007. Tjejerna som var från spridda delar av Sverige hade alla arbetat lokalt för att peppa unga tjejer att börja skejta. Nu ville de samordna resurserna, och skapa en nationell förening.

Det första eventet man anordnade var en Sverige-tour 2008, med de 12 bästa kvinnliga skejtarna. En av dem var Sarah Thorén. Sex år senare sitter hon i ”Humlan” och svara på frågor för No limits räkning, med en viss medievana.

– Vänta, kan vi ta om det där, det blev inge bra, säger hon och ler rakt in i kameran.

Den svenska skateboardscenen har genomgått en stor förändring från när Sarah Thorén började åka, trots att den är långt ifrån jämställd. En ung tjej som börjar åka bräda idag möts av något helt annat än för bara tio år sedan.

Viktigt med förebilder

­– Nu kan man komma till skateparken och det finns en massa tjejer som man inte ens känner! Förr kände man varenda tjej som skejtade.

Sarah Thorén återkommer flera gånger till resonemanget om förebilder, som är lite av idén med boken. Hon tror att det är just förebilder som behövs för att fler unga ska börja åka skateboard.

– Att första mötet i skatehallen är en kvinnlig coach, eller att man bara ser en tjej skejta så jäkla grymt. Då tror jag mycket är vunnet. Då kommer de små kidsen inse att shit, det här är någonting för alla. ​

Se ett längre inslag i kvällens sändning av Kulturnyheterna 19:00