– Man får en lucka av tid då man inte kanske inte har något annat inplanerat och speciellt på nattågen så finns det ju inget internet vilket jag tycker är helt fantastiskt – gud vad många texter det har räddat, säger poeten Nino Mick.

– Samtidigt som det här tåget är på väg till Umeå är jag på väg in mitt manus, säger författaren Emma Karinsdotter.

Tjuvlyssnar

På just den här tågresan tar Emma Karinsdotter hjälp av resenärerna för att komma med nya idéer till barnboken Lådlandia som ges ut nästa år. Men i vanliga fall sitter hon mest och iakktar, lägger märke till olika kroppspråk och lyssnar.

– Just tjuvlyssning är jag väldigt förtjust i. Folk brukar ju vara väldigt trötta på när någon ringer upp och har ett samtal i telefon som man bara hör ena delen av. Men jag tycker det är toppen och jättespännande, vad händer i andra änden?, säger hon.

Det rytmiska tågspråket

Sedan järnvägen byggdes i Sverige för 162 år sen har den fångat författares intresse. Som i Sara Lidmans järnbaneepos om hur järnvägen drogs till Västerbotten. Eller nu senast i Per Wirténs skildring av en tågresa genom Europa i boken Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater.

För poeten Nino Mick, som jobbar som tågvärd, har järnvägens puls letat sig in i texterna.

– Med vissa läsningar som jag gjort tillsammans med musiker så har vi lagt en tågpuls bakom och det har fungerat väldigt bra med texterna. Det finns en rytm eller något i språket som påminner om tåget, säger Nino Mick.

Växte upp nära spåret

Tågrytmen är även närvarande hos poeten Yolanda Aurora Bohm Ramirez – som växte upp precis intill ett pendeltågsspår.

– Vi hörde ju varje tåg som åkte förbi och om du glömde stänga fönstret på natten vaknade du av första tåget klockan fem på morgonen. Det blev som att det blev en naturlig rytm i tillvaron som reglerades av tågtrafiken, säger Yolanda Aurora Bohm Ramirez.