De orden av Albert Camus är det sista som finns på Bodil Malmstens twitter, och vi är många läsare som oroligt sett dagarna gå utan ett nytt livstecken från Malmstens melankoliska och sarkastiska röst.
Det skulle ha kunnat kännas som en ovärdig kändiskoll att leta så där, men Malmsten, som själv berättade om sin cancerdiagnos och fick det att handla lika mycket om den straffbart usla sjukvårdspolitiken i Stockholm som om henne själv, förvandlade också relationen mellan läsare och författare. Hon kastade sig, som få 40-talister, med full kreativitet och kompetens ut i den nya offentlighetens landskap av sociala medier och personlig närvaro, men utan att ge avkall på sin stenhårda integritet. Att ”skicka vidare” blev att på allvar ingå samtal om det kollektivt viktiga som är grundvattnet i våra personliga liv.
Den integriteten och hennes allvarligt lekfulla förhållande till språket, och hur det förändas av tid och trender, till författarrollen och den för alla gemensamma besvikelsen när livet inte motsvarar ens förväntningar, och man själv inte heller lever upp till livets krav, är det som faller ur hennes böcker som prosa, poesi, dramatik eller aforismer i loggböckerna.
Det är det som hörs i hennes bilder ur vår vardags extrapriser och skymningsstress. ”Sorg, en sådan sorg i centrum”.
Sista boken kom förra året, sorgedikten, ”Det här är hjärtat” , men i den sista loggboken från 2013 finns arvet hon lämnar – se noga själva! bevaka samtiden! – jämte raseriet över rasismens och riskkapitalets Sverige och sorgen över att inte hinna med att förändra världen. Snart ”kommer det ut, hatet över den tydliga orättvisan, snart exploderar det”.
Och det är rätt. Men som alla stora författare höll hon oftast domedag över sig själv, och delade oron över att inte kunna leva upp till sina egna förväntningar, heller.
Nu har kaptenen för alltsammans lämnat skeppet och skrivit sina sista rader i loggboken. Själv har jag sedan en tid börjat läsa om Bodil Malmstens verk, och den som gör det är aldrig ensam. Bibliotekets beställningsköer ringlar in i evigheten.