”Linjen” följer den extremt karriärinriktade och rädda huvudkaraktären Emma i den osäkra tillvaron på ett bokförlag för självhjälpsböcker. En extra frätande ironi, understryker Ulrika Milles.

Linjen är förstås den politiska arbetslinjen som drar ett osynligt kritstreck mellan människor i samhället, mellan de som hör till och de som är utanför gemenskapen. Förut sa man ”arbetslös” men för några år sedan blev ordet ”utanförskap” det dömande och skambeläggande ordet. Mera den som inte arbetar ska heller inte äta, än av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

– Man vill inte ha hennes oms arbetskamrat direkt, men många av oss kan identifiera oss med hennes väldiga rädsla hela tiden. Förr kom man med sina kompetenser till jobbet. Nu dräneras man på kraft för att man måste förställa sig, och så går man ut och är tömd, säger Ulrika Milles.

”Robinson-metoder” på arbetsmarknaden

Elise Karlsson gestaltar det snyggt med genomgående bilder av enorma glasfasader med persienner som ska skydda dem som sitter inne i kontorshuset från den starka bländning som finns utanför väggarna. Hon ger en stark känsla av att dagens osäkra prekariatsjobb, som finns både i vård och omsorg men också bland högutbildade, skapar mycket obehagliga människor, tycker Ulrika Milles.

Vi är inte längre slavar i grottekvarnen utan ögontjänare som kan gå över lik för att lyda order uppifrån.

Rädsla som den starkaste känslan i samhället, kamouflerad med attribut från medelklassens arbetsliv som kick-off-dagar, lunch-träning och AW (after work) på coola barer.

– Detta är priset, så här kommer det så småningom att se ut på allt fler platser. I dag när folk söker jobb som säljare kan de råka ut som dokusåpametoder som i ”Robinson”. Sådant man på 90talet blev förvånad över att man gjorde tv-underhållning av, säger Ulrika Milles.

Ursinnig samtidskritik

Elise Karlsson visar med Emma en människa som blivit som en statist i sitt eget liv, hon är lojal med makten, men hon krymper när chefen kommer och pratar om nedskärningar och tittar ut ”över kostnaderna”, alltså personalen. Om hon är en börda, men alltid känner sig otillräcklig, vad blir kvar av livet då?

”Linjen” rymmer under den kontrollerade helt ursinnig samtidskritik, tycker Ulrika Milles. Alla böcker om att bli en bättre människa, och ändå finns det inga tillräckligt bra människor. Hela vårt samhälle bygger på att vi känner oss värdelösa.

Vad skulle hända om vi slutade prestera och lyda, om vi värderade allt annorlunda?

– Det är en helt briljant roman. Hur vi skulle kunna leva istället säger det här med en väldigt kontrollerad yta. Den är lysande, säger hon.