På en folkhögskola någonstans på den skånska landsbygden börjar en ung kvinna på en skrivarutbildning. Där möter hon en ung man, besatt av bilden av sig själv som ett blivande litterärt geni. Och relationen mellan dem blir lika märklig som destruktiv.

Amanda Svensson – journalist, kritiker och författare – debuterade 2008 som 20-åring med den kritikerrosade ”Hey Dolly”. 2012 kom ”Välkommen till den här världen”.

Sista boken i trilogin

Med sin nya roman ”Allt det där jag sa till dig var sant” avslutar Amanda Svensson sin trilogi om tre olika unga och trotsiga kvinnoöden.

Böcker som handlar om manipulation av den egna identiteten och om berättelsen som ett sätt att förverkliga sig själv.

Kulturnyheternas litteraturkritiker Ulrika Milles har läst boken.

I flera böcker har det dykt upp pirater den senaste tiden, och även här. Pågår det en pirattrend i svensk litteratur?

Piratdrömmen handlar om att hitta en skatt som ska ge frihet, och eftersom piratskeppen var traditionellt förbjuden arena för kvinnor, så är drömmen om att leva laglös och förklädd i den manliga myten en motståndshandling. Och det enda försvaret hon har, den unga namnlösa kvinnan som träffar en ung man på skrivarskolan, han som bestämt att han är ett konstnärligt geni, ungefär som Majakovskij, medan hon ska spela musa och slav.

Det är en otäck bok, för den är så försåtlig. Amanda Svensson är skicklig på att skildra romantiska vilda nätter och känslan av att inga regler gäller, och så plötsligt inser man att det rinner blod ur texten. Det coola destruktiva livet var inte sexiga droger och bohemliv – det var misshandel.

Det är en modig och våldsam undersökning av vår kulturs förhållande till det romantiska manliga geniet: han som får bete sig hursomhelst för att han kan skriva eller filma.

Utspelar sig på en skrivarskola, lämpar sig den platsen särskilt bra för berättande?

Skrivarskolemiljön är en perfekt spelplats, full av tänkbara, nya berättelser om vilka vi är, vilka vi vill bli. I en vanlig skola ska man ju underkasta sig kunskapen, men här bli konstnär (geni?) och spränga gränser. Det blir en farlig plats om man inbillar sig att den är fri från allt förtryck.

Tredje och avlutande delen. Var landar trilogoin?

Allt flera författare bygger ju fiktionsvärldar i flera delar, efterfrågan finns ju överallt. Men den klassiska utvecklingsromanen om en ung kvinna har alltid krävt flera delar, man kan tänka på Cora Sandels Alberte-trilogi. Amanda Svensson skriver hela tiden om att uppfinna sig själv, och den här delen är så brutal på slutet att ja, nu sätter hon punkt. Det är faktiskt hela 1900-talets upphöjda manliga litteraturhistoria som begravs.

Hon hittar nyckeln till frihet när hon skriver om berättelsen, så att den inte är ett vapen mot henne.