Det finns flera trådar i boken Vargattacken. En tråd försöker förstå varför en djurskötare dödades av vargflocken. En annan är hur bilden av naturen i allmänhet och vargen i synnerhet har förändrats i takt med att Sverige har gått från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.
Det stora skiftet skedde på 1970-talet, när miljörörelsen växte fram. Vid den tiden var vargen i princip utrotad.
– Man bestämde sig för att hälsa vargen välkommen tillbaka i naturen, och då var det nödvändigt att ändra befolkningens attityd till vargen. Vargen var fortfarande på många håll hatad och demoniserad, säger författaren Lars Berge.
– Planen var att vargen skulle födas upp i djurparker som också skulle medverka i opinionsarbetet kring vargen. På 80-talet började man föda upp vargar för hand, först för att kunna hantera vargarna bättre. Sedan upptäckte man att det gick att bjuda in människor till de tama vargarna, och det i sin tur utvecklades till en ganska lukrativ upplevelseprodukt, fortsätter han.
Djurparken som eventfabrik
Det är ytterligare en tråd i Vargattacken – hur djurparkerna har blivit eventfabriker. I decennier kunde besökare på Kolmården följa med in i varghägnen i sällskap med djurparkens guider, som lärt känna vargarna och blivit en del av flocken. Det tog abrupt slut den 17 juni 2012 när en av guiderna gick in ensam i varghägnet, vilket inte var något ovanligt. Men den här gången gick det riktigt illa.
Lars Berge presenterar i boken ett antal ledtrådar till vad som hände och har själv en egen teori.
– På Kolmården hade man en idé om att de (djurskötare) som födde upp vargarna också skulle vara flockens ledare. Men ordningen i en vargflock definieras av våld och dominans, och ledare utmanas med jämna mellanrum. Vilket innebär att de anställda kunde utmanas. Så det skulle kunna vara en följd av det helt enkelt, säger Lars Berge.