– Novellerna lånar från verkligheten, det är skärvor ur mitt förflutna, men jag vill inte vara nostalgisk, utan dra det åt ett mer groteskt håll, säger författaren Mazen Maarouf när han beskriver sin debutsamling Vitser för milisen.
Det är skruvade noveller med en ständigt närvarande rädsla, en skev humor och plötsligt våld. De flesta är skrivna utifrån ett barns perspektiv – en modigare version av Mazen Maarouf själv.
– I berättelserna finns ingen början eller slut på kriget, utan kriget är ändlöst tillstånd – vi trodde att ”så här är livet”, säger han.
”Måste se upp när man slåss”
Något som blir mycket tydligt när man läst boken är alla de oskrivna lagar en ung Beirutbo som vill överleva måste lära sig.
– Det finns ett rättsväsende, men sedan finns också milisen och så har du familjerna kopplade till de olika miliserna, och du har barnen som kopplade till familjerna som är kopplade till miliserna, säger Mazen Maarouf och fortsätter:
– Så man måste verkligen se upp när man slåss med en annan kille, för du vill inte att hans pappa ska komma och slå din pappa.
Maarouf var inte särskilt intresserad av prosa, det var hans dikter som gjorde att han som statslös palestinier 2011 fick ett tvåårigt författarresidens i Reykjavik, Island, som så småningom ledde till att han blev isländsk medborgare.
– Det är ett märkligt ställe, som är svårt att lämna. Jag älskar det verkligen.
Uppmaning till tjuven: Ge tillbaka mina dikter
Men om det inte varit för en resa till Nobelmuseet i Stockholm, hade han aldrig börjat skriva de här novellerna. Han hade just beundrat alla Nobelpristagare på museet, satt sig på ett fik i Gamla stan, när en tjuv stal hans anteckningsbok med alla hans dikter.
Han var rasande, hans kreativa jag slaget i spillror. Men när jag nu frågar honom om han har något att säga tjuven, om tjuven råkar se Kulturnyheterna, är han något mildare i sin ton.
– Egentligen gjorde du mig en tjänst, när du fick mig att skriva noveller – så tack!
– Men jag hoppas verkligen att du fortfarande har anteckningsboken, och om du har den skicka den till mig, för jag vill fortfarande läsa de där dikterna. Jag kan skicka tillbaka den till dig efter det, om du vill ha den som en souvenir, avslutar han sin vädjan till tjuven i Gamla stan.