Att lida med sitt lag är en viktig beståndsdel i läktarkulturen. För engelska landslagsfans har det varit helt centralt i mer än fem decennier.
Komikerparet David Baddiel och Frank Skinner skrev sången ”Three Lions” 1996 när England var värdland för EM i herrfotboll. Huvudsakligen handlar den om den engelska landslagets tradition av dåliga resultat. Texten och videon är full av referenser till den engelska VM-segern över Västtyskland 1966 – landets dittills enda triumf i internationella sammanhang.
Refrängen ”Football's coming home” blev direkt en hit på läktarna. Den loopade pophymnen har sedan dess sjungits med stor hängivenhet av engelska fans i med- och motgång, mest motgång.
”Underbart att höra”
Nu kan det vara dags att pensionera sången tillsammans med decennier av dysterhet, säger David Baddiel enligt The Guardian.
– Det gör mig glad att tänka att vi nu kan lägga låten bakom oss, sa Baddiel i en intervju med BBC Radio. Det var underbart att höra den sjungas på Wembley i söndags, när vi äntligen vann en final. Jag trodde verkligen att det aldrig skulle hända.
Låtens omprogrammering från stoisk munterhet i motgång till oblandad triumf fullbordades när spelarna efter matchen stormade coachen Sarina Wiegmans presskonferens, dansande, jublande och – självklart – sjungande: ”Football's coming home”. Det klimat av nationellt fotbollsmartyskap där ”Three Lions” har frodats är borta.
I engelska medier diskuterar man nu flitigt och prövande den nya anda som omger den nationella fotbollen, en nyfödd självkänsla som ofrånkomligen har något med jämställdhet att göra.
– Det är samma sport oavsett om den spelas av män eller kvinnor och det har varit fantastiskt att se att landet kan enas bakom det på samma sätt. Vi har vunnit, inte damlaget: Vi vann, säger Baddiel till BBC Radio.
