Hur fri är kulturen i Sverige? Kulturnyheternas enkät visar att det bara är 65 procent av de regionala kulturpolitikerna som helt tar avstånd från att kunna stoppa kultur.

Förutom SD står alla riksdagspartierna helt bakom principen om en armlängds avstånd, enligt en valenkät från Konstnärernas riksorganisation. Men på regional nivå är partiföreträdarna alltså inte lika eniga.

”Man gör sig själv en otjänst”

Det parti som tydligast tar avstånd från politisk styrning är Liberalerna. Samtliga liberala regionala kulturpolitiker tar helt avstånd från att lägga sig i kulturens innehåll.

Och en övertygande majoritet av regionpolitikerna inom Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar helt avstånd från att kunna stoppa kultur. Bland socialdemokraterna är det bara 67 procent som helt tar avstånd.

– Kulturen ska inte alltid vara bekväm, utan den behöver väcka diskussion i samhället. Då finns det dem som tycker att det kan vara obehagligt och vill påverka politiskt, men då tror jag att man gör sig själv en otjänst, säger Åsa Kratz (S), ordförande i nämnden för kultur, utbildning och friluftsverksamhet i Landstinget Sörmland.

Möjlighet att stoppa

De moderata regionpolitikerna svarar mer splittrat än de liberala. 50 procent tar helt avstånd och 21 procent tar delvis avstånd. 21 procent instämmer delvis och 7 procent instämmer helt i att politiker ska kunna stoppa en föreställning eller utställning.

– I stort tycker jag att kultur ska vara en fri yttringsform. Men ibland tycker jag att man ska ha möjlighet att stoppa om det är en kulturyttring som på något sätt är kränkande, sårande eller skadar människor, säger Elise Ryder Wikén (M), ledamot i den regionala utvecklingsnämnden i Region Jämtland Härjedalen.

Kan du ge exempel på kränkande kulturyttringar? 

– Det kan vara personer som blir uthängda, som blir förlöjligade. Det kan också handla om religion eller etnicitet. Det måste finnas gränser, tycker jag, säger Elise Ryder Wikén (M).

Hur ser du på principen, att politiker ska hålla sig på en armlängds avstånd från kulturen?

– Den tycker jag är bra. Men det är ju vi som beslutar i många fall. Viss delegation har tjänstemän. Jag tycker att möjligheten att gå in och stoppa saker måste ligga hos oss politiker, när det går överstyr, säger hon.

Splittrade svar

Sverigedemokraterna är också splittrade i sina svar. Av de fyra personer som svarat på enkäten svarade alla olika. Men det finns flera exempel från den senaste mandatperioden när sverigedemokratiska politiker i media, kritiserat innehållet i offentligt finansierad kultur.

– Om en konstnär exempelvis har politiska avsikter med sin konst så ska den inte skattefinansieras, säger Maria Liljedahl (SD), ledamot i regionstyrelsen i Region Västmanland.

– Allmänheten bör ha en större del i i att välja den konst de vill ha av sina skattemedel i det offentliga. 

Ska kultur inte få vara politisk enligt SD?

– Speciellt inte när den riktas till barn. Inte politisk så att den för propaganda för eller emot någonting, säger Maria Liljedahl (SD).

Normkritik och direktiv

Susanna Dahlberg är VD för Regionteater väst och har skrivit en masteruppsats om principen en armlängdsavstånd. Och enligt henne är regionernas direktiv och mål, som medföljer när till exempel en teater får offentliga medel, även en typ av politisk styrning.

– I våra ägardirektiv är det väldigt tydligt att vi ska jobba mot barn och unga och med ett normkritiskt arbetssätt. Det gör vi gärna, men det hade vi kunnat göra utan att det stod i ägardirektiven, säger Susanna Dahlberg och fortsätter:

– Min studie visar att mycket av den styrning som finns inte riktigt erkänns som styrning. Varken av oss i branschen eller av politikerna, säger hon.