Låten Rapin*, på albumet Exorcism, och Dramatenföreställningen Who's afraid of Jenny Wilson handlar om en våldtäkt som Jenny Wilson var med om för några år sedan. Hennes nya album Trauma är en tematisk uppföljning till Exorcism, men musikaliskt väldigt annorlunda.

– Mitt förra album är mer som en klubbplatta, medan Trauma är mer som ett soundtrack till en skräckfilm, säger Jenny Wilson.

Ett naket album

Jenny Wilson har producerat Trauma tillsammans med Norrköpings symfoniorkester och dirigenten Hans Ek. I Trauma har Jenny Wilson vävt ihop sitt elektroniska sound med symfoniorkesterns maffiga ljudbild. Skivan blir också hennes första på svenska. Något som Jenny Wilson inte varit helt bekväm med:

– Å ena sidan har det har varit härligt att skriva på svenska, å andra sidan läskigt då det varit så himla naket. Det har många gånger gett mig ont i magen. Men det har också gjort albumet mycket mer öppet, säger hon.

Ville återta makten

Det är inte första gången Jenny Wilson jobbat ihop med en symfoniorkester, men inte på det sättet som hon gjort nu. Tillsammans med Hans Ek har de tagit mindre brottstycken, ett pussel av takter och sedan satt ihop det till ett album. Jenny Wilson tycker att låtarna på Trauma handlar om att återta makten över sig själv.

– Jag blev offer för ett övergrepp, men jag är inte tyst om det. Att skriva om en sådan här sak är att återta makten över mig. Gärningsmannen borde vara rädd för kraften i det skrivna ordet. Men skivan är ingen hämnd, det var inte det jag ville med albumet, säger hon.

Ska göra ont att lyssna på

Jenny Wilson kände att hon behövde beskriva övergreppet hon utsattes för. Det var det enda som fanns i hennes huvud just då. Men hon tror att Trauma kan vara en svårlyssnad skiva då det är väldigt öppet beskrivande av hennes upplevelse:

– Jag vill att det ska göra ont att lyssna på Trauma, jag tror att låtarna handlar om djupt mänskliga frågeställningar. Jag ville berätta om de mörka skamliga tankarna som kan komma, säger Jenny Wilson.