Vad som var tänkt som ett kulturellt demokratisamtal med unga förstagångsväljare slutade i fiasko. Under tisdagen meddelade Västerbottensteatern att föreställningen ”Röst” ställs innan just innan premiären.
– Det är tråkigt på flera sätt: Dels spelar man kulturkritiker rätt i händerna, för självklart har detta kostat pengar, vilket de som ogillar offentligt finansierad kultur inte kommer att vara sena med att påpeka, säger teaterkritikern Anna Hedelius.
LÄS MER: Föreställningen ”Röst” läggs ned
– Självklart är det också ett nederlag för teatern – men framförallt är det publiken som drabbas. Vad får ungdomarna nu?
Otydlig förklaring
Fransesca Quartey, vd och konstnärlig ledare för teatern, ger två förklaringar till nedläggningen. Dels har man inte gett ensemblen tillräckligt med arbetstid, och dels har man ”inte fått den föreställning man beställt”. En förklaring som förbryllar mer än den förtydligar, menar Anna Hedelius.
LÄS MER: Teaterchefen: ”Vi har inte fått den föreställning vi beställt”
– Det låter väldigt underligt. Det måste ha hänt något på vägen här som man inte vill gå ut med, jag kan inte tänka mig något annat. Regissören och dramatikern bakom pjäsen är inga duvungar, de borde kunnat arbeta med materialet om teatern ville se ändringar, säger hon.
Dramatikern Johanna Emanuelsson är känd för politiska föreställningar som uppsättningen av Fredrik Reinfeldts bok ”Det sovande folket” och ”Välkommen till prekariatet” på Kulturhuset Stadsteatern. Hon säger till SVT Västerbotten att hon är chockad över beskedet, och ser det som att teatern försöker styra innehållet.
Politik vanligt nedläggningsskäl
Anna Hedelius vill inte spekulera i om politik varit en faktor i nedläggningsbeslutet, men pekar på att politiska pjäser blivit ett känsligare ämne i en polariserad tid och lett till flera nedläggningar.
Riksteaterns uppsättning av Gertrud Larssons ”Främling” – som tog upp främlingsfientlighetens historia i Sverige – stoppades, precis som ”Marken brinner” på Ung Scen Öst. Den senare efter hatiska reaktioner och hot från personer i publiken.
– Det politiska har blivit mer känsligt och skapar större ängslighet. Det är en farlig utveckling. Det är på teatern vi kan få kunskap och insikt om det som oroar. Scenkonsten måste våga sticka ut och pröva de etablerade sanningarna.