Forskarna matade in all musik de kunnat hitta av Beethoven i en dator. Därefter gjorde den artificiella intelligensen jobbet och skrev färdigt verket.

Symfonin uppfördes i helgen i Beethovens födelsestad Bonn, av stadens symfoniorkester. 

– Det är ett ganska intressant verk, det påminner om Beethoven. Men det är ju inte en Beethovensymfoni, säger musikkritikern Nicholas Ringskog Ferrada-Noli.  

– Beethoven var en tonsättare som hela tiden pushade gränser. Hade han kunnat färdigställa den tionde symfonin hade den blivit mer innovativ och briljant. Den här symfonin går i stället tillbaka ett steg i sin utveckling.

”Underhållande men inte gripande”

Sveriges främste Beethovenkännare Åke Holmquist, tidigare chef för Konserthuset i Stockholm, är måttligt imponerad.  

– Den är underhållande men det är inte gripande. Typiskt för Beethoven är ett väldigt driv i hans musik. Nu upplevde jag musiken som stolpig, den rör sig inte så mycket. 

Åke Holmquist och Nicholas Ringskog Ferrada-Noli är överens om att musiken saknar ett känslomässigt djup och att AI-tekniken inte lyckas med att vara nyskapande och överraska så som Beethoven lyckades med.  

– Beethovens musik uttrycker en människas själ och kampen han hade, med självkänsla, depression, känslan att vilja leva trots sina svårigheter. Det finns inte med i den här musiken. Motivationen att göra musiken kommer inte alls från sorgpunkten,  säger Nicholas Ringskog Ferrada-Noli. 

Samtidigt tror Åke Holmquist att Ludvig van Beethoven själv skulle ha uppskattat projektet. Tonsättaren var mycket tekniskt intresserad.  

– Tekniken hade han säkert ansett intressant. Men jag tror inte han hade accepterat att en maskin skulle skriva något som skulle gripa tag i människor. Det krävs en människans själ och hand för att göra det, säger Åke Holmquist.