Betyg: 3 av 5
Regi: Nikolaj Arcel
I rollerna: Mads Mikkelsen, Mikkel Boe Følsgaard and Alicia Vikander
Historiska dramer om kungar, drottningar och feodalsamhällen slutar aldrig fascinera mig. Vem ser filmerna? Varför? och så vidare. För mig är kostymfilmen ett lika stort mysterium som adaptioner av iphonespel (ja, Angry birds-filmen är på väg).
Men tydligen är det väldigt väldigt många som förstår tjusningen. Särskilt ”En kunglig affär” som slagit nåt slags rekord på danska biotoppen. Den utspelar sig för 200 år sedan när upplysningen låg runt knuten, men det danska kungahuset fortfarande gillade sina trälar och sin dogmatiska religion för mycket för att ge med sig av makten.
Alicia Vikander spelar Englands drottning, Caroline Mathilde, som gifts bort till den lynniga Kung Christian VII. En barnslig man som verkar bära på en lätt hjärnskada.
Småningsvis blir hon dock förälskad i kungens läkare Johann Freidrich Struensee (en hunkig Mads Mikkelsen i hästsvans) och ett triangeldrama med dåliga bromsar rullar igång och eskalerar. Inte bara i bemärkelsen snaskigt slotts-snusk, utan också med en politisk maktkamp där de tre infiltrerar det konservativa kungarådet med upplysningsidéer från John Locke och Voltaire.
Slott, höga peruker, dyra kostymer och förbjuden kärlek. För en kostymhatare som jag är detta en av de mer engagerande skäggfester jag sett. Det är medryckande, men det är inte ”Barry Lyndon” eller ”Marie Antoinette”, som jag håller till gyllene kostym-undantag.