Nyligen hade franska regissören Coralie Fargeats film Revange premiär. Den handlar om en kvinna som blir våldtagen och sen hämnas på sin förövare.

Minifestivalen Women in horror passade kort därefter på att ta ett grepp om just den här filmgenren som vad det verkar håller på att få en mer feministisk framtoning.

– Rape-revenge går ut ganska mycket på vad det låter som. En kvinna utsätts för ett övergrepp och hämnas på de som förgriper sig på henne, men även på det samhälle som har skulden för det som hänt, säger Julia Skott, kulturjournalist med skräckintresse.

Bergman tidig i genren?

Även om vissa identifierar Ingmar Bergmans Jungfrukällan som en tidig film i den kontroversiella genren kom det större genombrottet under 70-talet med B-filmer som I spit on your grave och svenska Thriller – en grym film, som blev totalförbjuden när den kom.

I de tidiga rape-revenge-filmerna, som gjordes av män, har den kvinnliga hämnden i finalen kanske mest varit en förevändning för att få visa upp detaljerade vålds- och sexscener. Men idag har en våg av nya filmer som Revenge, och M.F.A. en tydlig feministisk udd och kvinnliga regissörer.

– Det kan göra enorm skillnad i hur mycket tid man lägger på övergreppen I filmen, offret blir mindre sexualiserat, säger Julia Skott.

Inte en #metoo-reaktion

Sarah Giercksky har skrivit manus och spelar huvudrollen i den nya svensk rape-revenge filmen Sargad.

– Jag känner många som blivit ofredade och våldtagna, så jag ville skriva en historia om det här, för ofta sviker rättssystemet. Det här är ett sorts ”happy ending”, säger hon.

Men att våldtäktshämndgenren skulle ha fått nytt liv på grund av #metoo-rörelsen, tror inte Julia Skott.

– Det tar ju mer än några månader att göra en film, så det här är inte en reaktion på metoo-rörelsen. Det är en cykel, då och då behöver vi bearbeta vår ilska och bara spränga allt, säger hon.