– Bara de olympiska spelen är större om man ser till medieuppbådet, det kommer journalister och press från hela världen. Det är ärofyllt bara att vara med, och att dessutom få pris för bästa film är ju förstås enormt, säger Bille August.
Den danska filmskaparen står för en icke oansenlig del av de svenska framgångarna i Cannes historia. Han belönades med festivalens finaste pris, Guldpalmen, för både ”Pelle Erövraren” 1988 och ”Den goda viljan” 1992. Det gör honom till medlem av den exklusiva grupp om åtta regissörer som vunnit Guldpalmen vid två tillfällen. (Svenska Alf Sjöberg är också med, han är enda svensk som har en Guldpalm. Om Michael Haneke vinner med ”Happy End” i år blir han ensam på toppen med tre)
LÄS MER: Så bra är Hanekes ”Happy End”
Kommersiellt kolossalt viktigt
Bille August tycker det är stort bara att delta i Cannes, Han understryker också att festivalen är väldigt betydelsefull för själva filmen. Tack vare Cannes blir genomslaget och uppmärksamheten på en helt annan nivå.
– När ”Pelle Erövraren” fick Guldpalmen så såldes den sen till nästan hela världen. Och det var likadant med Den goda Viljan. Det betyder kolossalt mycket ur ett kommersiellt perspektiv, säger han.
Svenska filmproducenten Marie Kjellson håller med. Hon producerade Ruben Östlunds ”Turist” som fick jurypriset i sidosektionen Un certain regard 2014.
– Att få visa sin film i Cannes innebär bred publicitet, både nationellt och internationellt. Att sen något man arbetat med länge blir uppmärksammat och taget på allvar är naturligtvis både roligt och viktigt, oavsett sammanhang, säger hon.
Cannes-festivalen har flera sektioner. Att tävla om Guldpalmen är förstås störst. Men sidosektionerna är också prestigefulla.
– På plats i Cannes är det en praktisk skillnad mellan huvudtävlan och sidosektionerna, säger Marie Kjellson. Bland annat vilken trappa med röd matta man går upp för och i vilken salong man får premiär. Men utanför branschen är det mindre skillnad, där går alltsammans oftast under benämningen ”Cannes”.
Att Turist vann Jurypriset beskriver hon som ett fint avslut på det årets festival.
– Det innebar ytterligare publicitet för filmen inte minst. För mig personligen betydde egentligen inte jurypriset mer än själva medverkan. Men en fjäder i hatten och anledning att fira helt klart.
LÄS MER: Utskälld av Bruce Willis i Cannes
Bille August som fått fira med festivalens finaste pris två gånger säger att han inte riktigt hade koll på vad Cannes-festivalen innebar när han var där första gången.
– Det var löjligt, jag var så oskyldig, jag visste knappt vad Cannes var. Jag minns att de bad de mig stanna kvar sista kvällen och jag tyckte det var kul att gå på festen, men sen började jag förstå på snacket att något var i görningen. Men första gången visste jag knappt var Guldpalmen var för pris, så det var speciellt.
Han håller även den andra Guldpalmen högt. Dels för att han ser priset till ”Den goda viljan” – om Ingmar Bergmans föräldrar, med manus av dämonregissören själv – som en hyllning till Ingmar Bergman, dels för att dåvarande hustrun Pernilla August också prisades för bästa skådespelerska.
– Jag minns när vi kom till prisutdelningen på kvällen, så sa Gilles Jacop, filmfestivalens (legendariska) president, att ’det kommer bli en bra kväll för dig och din fru’. Då tänkte vi ojojoj.
Pelle erövraren vann även en Oscar för bästa utländska film året efter.
Vad är störst, en Oscar eller en Guldpalm?
– En Oscar är någonting annat. Jag tycker nog att Guldpalmen är mer speciell. På något sätt är det något mer prestigefyllt med Cannes. Det tycker jag.
LÄS MER: ”Cannes är en jättestor propagandamaskin för Netflix”