Har James Bond blivit för gammal? Är MI6 en föråldrad institution? Nej, men världen har blivit farligare och det enda sättet att rädda den är genom att resa tillbaka i tiden.
Detta tycks vara budskapet i ”Skyfall” där man helst inte ser kvinnliga agenter ute på fältet, en bättre filmskurk än en klyschig bög eller erkänna att hackers inte kan spränga hela byggnader med hjälp av datorvirus.
”Skyfall” pressvisades under förnedrande former. Alla journalister hade bestämda mailinstruktioner (med fetad rödtext) om att helst lämna sina mobiltelefoner hemma då säkerheten lovades vara grundlig. På plats får vi en lapp med uppmaningen att inte berätta något om handlingen i sociala medier, budskapet lästes för säkerhets skull också upp av biografpersonalen innan filmen. Bäst att ingen försöker något.
”Alla vet ju redan om att han ska dricka öl istället för Vodka martini” viskar en kollega.
Filmen börjar åtminstone med en hisnande scen där James Bond jagar en skurk (spelad av Ola Rapace) med motorcross över hustak och fortsätter till rått slagsmål på ett höghastighetståg – med hjälp av en grävmaskin.
Bonds kollega skjuter honom av misstag och Rapace (som inte har en enda replik i filmen) kommer undan med känslig information om agenter på brittiska underättelsetjänsten, MI6.
Snart blir också agenternas kontor bombat – läget ser allmänt kackigt ut för Englands rättstat. Varför är James Bond död när man behöver honom?
Bond är förstås inte död, utan bara sur på chefen som försatte honom i farans väg. 007 tar igen sig med tillfälligt sex och nämnda bärs på en paradisö, men när han ser nyheterna om MI6 känner han sig manad tillbaka till hennes majestäts hemliga tjänst. Han är dock i dålig form efter alla skador. Kanske till och med för sliten för jobbet? Men M skickar iväg agent 007 igen trots att han kuggat sina hälsotester.
På ett ”icke-Bondigt” sätt verkar James Bond, likt Oidipus, vilja gifta sig med chefen M som blivit hans surrogatmamma och följer hennes minsta önskningar när MI6 är hotat. Bondbrudarna Naomi Harris och Bérénice Marlohe får stå tillbaka för den mer än 50 år äldre Judi Dench, som Bond tilltalar med ”Ma’am” hela tiden, vilket låter det väldigt mycket som ”mamma”.
Nollningen av James Bond hamras in hårdare när han träffar nye uppfinnarjocken Q, numera en nördig kille i 20-årsåldern. Han retas och säger att han får mer gjort iklädd pyjamas med sin laptop före morgonthét, än någon på fältet får gjort under helt ett år. När filmens vithårige superskurk Raol Silva (Javier Bardem) fångat agenten fortsätter åldersmobbningen till hela den brittiska rättsstaten: ”England... Mi6... so old-fashioned!”.
Silva är en bitter ex-agent, som vänt sig mot systemet. Numera ”cyberterrorist” som tallar på Bond (han är ju faktiskt BÖG) medan han berättar om hackandets gränslösa möjligheter.
”Skyfall” är trots sin åldersnoja en underhållande och dyr actionsmocka, om än på gränsen till stockkonservativ.
Det finns många anledningar att göra sig lustig över hur hackare skildras på film (”Män som hatar kvinnor”), men dator-spåret är nog den minst långsökta delen av handlingen. Hackare kan förmodligen inte spränga byggnader genom att knacka kod, men den brittiske författaren Misha Glennys aktuella bok ”Dark Market” bekräftar delvis hur internet förvandlats till en lekplats för kreditkortstjuvar, säkerhetssabotörer och andra kriminella. Men han nämner ingenstans att dagens hackare ser ut som albinodandys.