Zhao Tao i huvudrollen bär upp hela filmen. Foto: Triart

Filmrecension: Hyperrealism i gangsterdramat Ash is purest white

Uppdaterad
Publicerad

Kulturnyheternas filmkritiker Kristoffer Viita hittar akrobatiskt John Woo-våld i detta episka, kinesiska gangsterdrama signerat auteuren Jia Zhangke.

Ordet ”episk” används rätt vårdslöst men den kinesiske auteuren Jia Zhangke (Stilla liv, A touch of sin) har förtjänat beskrivningen med det långa, vackra gangsterdramat Ash is the purest white.

Berättelsen är en kvinnas liv i tre akter och tar vid 2001 när vi träffar Zhao Qiao, flickvän till gangsterbossen Bin. De är bundna till jianghu, en triad utanför samhället med hårda koder, stolthet, heder.

Filmrecensioner

Bins kriminella brödraskap äger gatorna i den lilla gruvstaden Datong. Priset på kol har gått ner och staden blir allt fattigare. Qiao vill helst att paret överger sin riskfyllda livsstil och flyttar, men Bin lyssnar inte.

En kväll får Bin gängstryk av några delinkventer som försöker ta över hans affärer. Qiao försvarar sin man vilket leder till att hon hamnar i fängelse.

Sedan går åren och när Qiao kommer ut försöker hon hitta Bin som är svårfunnen.

Qiao lär sig snart att mycket kan hända på fem år. Kärlek kan ersättas, lojalitet kan överges, koder kan brytas. På ett stilfullt sätt visar Jia Zhang-ke hur Qiao tvingas släppa sina illusioner och lära sig leva och överleva svek. Hon hittar kreativa lösningar som att spela på mäns förväntningar, men hon råkar själv ut för blåsningar.

Qiao får användning för gangsterlivets tricks när ingenting annat hjälper.

Att följa Qiaos hårda resa blir en inblick i jianghu-kulturens riter och traditioner under 18 års tid, i relation till ett Kina i snabb förändring.

Zhao Tao i huvudrollen bär upp hela filmen med sitt nyanserade porträtt av Qiao som kastas mellan extrema utmaningar men ändå landar på fötterna. Jia Zhangke gör också subtila referenser till det akrobatiska våldet i John Woos Hong Kong-filmer och vissa scener är proffsigt koreograferade våldsexplosioner.

Ändå grundar Jia allt i en hyperrealism som lägger ett större fokus på relationerna mellan människor som valt att leva utanför samhället. Fotot är vackert komponerat och tonerna skiftar mellan de olika tidsperioderna. De mjuka färgerna och det makliga tempot gifter sig perfekt med den undre värld där Jia Zhangke ramar in handlingen.

Filmen blir kanske något långdragen och avstannar nästan i vissa partier, men det är ett billigt pris att betala.

Ash is purest white

Betyg: 4

Regi & manus: Jia Zhangke

I rollerna: Tao Zhao, Fan Liao, Yi'nan Diao m fl

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet