Daphne Patakia, Virginie Efira och en vanhelgad jungfru Maria. Foto: Nonstop Entertaiment

Filmrecension: Benedetta – en sexig, skitig och oförlåtande resa

Uppdaterad
Publicerad

Holländaren Paul Verhoeven är tillbaka med en ”nunsploitation” — en explicit lesbisk romans i ett nunnekloster. Regissören lever upp till sitt rykte som sann provokatör och visar att både paradiset och helvetet redan existerar på jorden, skriver Kristoffer Viita.

1600-talets Toscana var en grym plats, där pest och religion formade kulturen. Historien om Benedetta är en av de första dokumenterade skildringarna av lesbiska kvinnor någonsin, och filmen är löst baserad på Judith C Browns bok Immodest acts (1986), om en nunna som upplever övernaturliga visioner av Jesus, men som senare blev utstött efter anklagelser om homosexualitet.

Paul Verhoeven sensationaliserar sin vana trogen materialet. Insekter och avföring är lika framträdande som nakna bröst och en trästaty av jungfru Maria som används som dildo.

Benedetta, i filmen spelad av belgiska Virginie Efira, drabbas av starka drömmar där en sexig Jesus dyker upp och förför henne. Visionerna intensifieras då hon blir förälskad i novisen Bartolomea (Daphne Patakia), som sålts till klostret av sin egen pappa för 10 dinar och en hund. Deras lesbiska lustar gör Benedettas visioner allt mer tvetydiga och plågsamma, med ormar som angriper henne och stigmata som framträder. Hon övertygar klostret att det är Gud som talar genom henne. En av systrarna och klostrets före detta överhuvud (iskallt spelad av Charlotte Rampling) litar inte på visionerna…

Den erotiska thrillern Basic instinct från 1992 definierade en era av farliga romanser på film. Den gjorde Verhoeven till en av Hollywoods hetaste regissörer och visade att han kunde konstruera sensuellt skarpladdade scener där sex fungerar som vapen.

Verhoevens framgångar i Hollywood störtdök däremot med den barnförbjudna floppen Showgirls (1995). Om dansaren Nomi Malone som armbågar sig från strippklubben upp till Las Vegas prestigefyllda shower.

Kanske gjorde den kyska tidsandan att den amerikanska publiken hade svårt att acceptera hur visuellt nyskapande Showgirls var. Verhoevens satiriska samhällskritik tolkades som spekulativ då den utspelade sig i en värld av yta, sex och skönhet istället för framtidsdystopier präglade av kapitalism och våld, som han varit framgångsrik med i 80-talsrullarna Total Recall och Robocop.

Benedetta utspelar sig i en avlägsen tid präglad av vidskepelse. Ändå är det mänskliga hyckleriet, grupptänket och övertron på symbolik tidlös — kanske ännu mer aktuell i vår tid av ogrundade konspirationsteorier. Verhoeven har också förstått någonting som är mindre allmänt accepterat: att både intelligenta och vackra människor är extra utsatta i en värld som styrs av dessa förgängliga krafter.

”Intelligens kan vara farligt, inte bara för andra människor” säger en av klostrets systrar tidigt till en ung Benedetta. Hennes älskare Bartolomea berättar om hur hon våldtagits av både sin far och sina bröder, ett högt pris vissa tvingas betala för sin skönhet.

Verhoeven lyckas alltid hitta brytpunkten där människans grymhet når en nivå som gränsar till absurd komik, men det utesluter inte att hans rollpersoner också visar en förmåga till kärlek och erotik. Som i ett tidigt möte mellan nunnan Benedetta och fattigflickan Bartolomea.

— Vet du inte om att du är vacker?
— Nej vi hade inga speglar hemma.
— Du kan spegla dig i mina ögon.

Benedetta är en både sexig, skitig och oförlåtande resa. Nära på en fullträff för Verhoeven, även om hans signaturstil och visuella elegans inte riktigt efterlevs i den murriga klostermiljön.

Betyg: 4
Regi & manus: Paul Verhoeven
I rollerna: Virginie Efira, Daphne Patakia, Charlotte Rampling m fl
Biopremiär 3 december

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Filmrecensioner

Mer i ämnet