Alice (Florence Pugh) får både sina ägg och illusioner krossade i ”Don't worry darling”. Foto: Warner bros

”Gammal gröt i glittrande förpackning”

Uppdaterad
Publicerad

”Don't worry darling” lånar friskt från liknande titlar som ”Pleasantville” och ” The stepford wives”. Det enda som filmmakarna själva tillför är en rätt snårig och perforerad interlogik. Fredrik Sahlin har sett det skvallertyngda Harry Styles-dramat.

Spottade popidolen Harry Styles verkligen i aktören Chris Pines knä vid en premiärvisning av ”Don’t worry darling”? Ett klipp som valsar runt på webben antyder det. Varför fick Shia LaBeouf kicken från filmen? Hatar verkligen Florence Pugh regissören och skådiskollegan Olivia Wilde varandra? Dessutom otrohet i teamet och en offentlig skilsmässa. Filmens premiär på festivalen i Venedig tidigare i september ackompanjerades av ovanligt mycket dramatik (okej, skvaller).

Huruvida det fiktiva dramat är något att messa hem om, verkade dock vara en mindre angelägen fråga.

Filmrecensioner

Vi kliver in i ett isolerat samhälle i den kaliforniska öknen, i ett ”Mad men”-kostymerat 1950-tal. Det mystiska företaget ”Victory” håller på med hemliga grejer i berggrunden, och har där ovanför byggt upp en liten oas till stad där perfekta fruar håller ordningen på sin perfekta hem för att deras perfekta män ska vara nöjda när de kommer hem från jobbet i sina perfekt vaxade amerikanare.

Florence Pugh (”Midsommar”) – som mer och mer ser ut som en yngre klon av Kate Winslet – spelar Alice, gift med påläggskalven Jack (Styles). Hon vinkar av sin make varje morgon när han tillsammans med de andra äkta männen i grannskapet lämnar hemmet. Precis som grannfruarna städar hon, lagar mat, fixar håret, shoppar och är alltid lagom kåt när mannen så önskar.

Över alla dessa välkammade människor vakar Chris Pines hotfull hala företags- och sektledare Frank.

Alice anar att allt inte är som det ska, och hennes namn är den första ledtråden till att vi befinner oss i någon form av Undervärlden.    

Har man koll på ”The Stepford wives”, ”Pleasantville”, ”Antebellum” och alla de andra verken med likartad premiss, förstår man snart vad som finns bakom den polerade ytan. Vilket tyvärr tar bort en del av spänningen och gör att jag tar emot det stora avslöjandet med en gäspning. I och för sig även med en skrynklad panna – vilket ska ses som en fysisk manifestation av det gnagande som pågår innanför pannbenet. För även om vändning är lite av gårdagens nyheter, har jag inom mig en välvillig åskådare som ändå gillar den här sortens gåtor och därför desperat försöker binda ihop de ledtrådar som fladdrar i eftertexternas fartvind.

Men nja, det går så där. Internlogiken i ”Don´t worry darling” är helt enkelt inte av den mest bärkraftiga varianten.

Snyggt och påkostat är det dock. Gammal gröt i glittrande förpackning. Det ska också sägas att den första akten, ja även den andra, är tillräckligt välskapt för att hålla intresset uppe men om man ska låna så mycket från andra verk, som manusförfattarna gör, bör man ära sina föregångare med en egen tanke och en egensinnig upplösning. Och gärna lite större subtilitet: Det feministiska budskapet, om kvinnans rätt till eget liv, levereras tyvärr med fingertoppskänslan hos en lovikkavante.

Men framför allt undrar man ju om Harry Styles verkligen spottade på Chris Pine.

Don't worry darling

Betyg: 2

Regi: Olivia Wilde

Manus: Katie Silberman, Carey Van Dyke, Shane Van Dyke

I rollerna: Florence Pugh, Olivia Wilde, Chris Pine m fl

Biopremiär: 23 september

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet