Avfolkningsbygden verkar vara den nya betongförorten. En plats att älska och längta bort från, med ekonomiska problem och dålig samhällsservice. Men också med eldsjälar som mot alla odds lyckas ingjuta hopp i sina medmänniskor. Tårtgeneraler, strävsamma kommungubbar och hederliga snutar: glesbygdskommunen har blivit en darling inom kulturen.
Händelser i Ydre berättar om en av Sveriges minsta kommuner: i östgötska Ydre bodde vid årsskiftet 3733 själar. Varje barn som föds får en present och en personlig påhälsning av kommunstyrelsens ordförande, eftersom varje födsel är ett hopp om att vända den sluttande befolkningsstatistiken.
Kommunens starke man Sven-Inge är en ödmjuk centerpartist som följer befolkningsantalet med besattheten hos en börsanalytiker. Han slår i sina pärmar: ”Attans vad det dog många första kvartalet, men titta här! Sju nya bebisar! Det är bra!”. Det må verka krasst att addera och subtrahera människoliv, men det görs av kärlek till bygden. Förutom den idoga Sven-Inge möter vi ett ungt par, ett par högstadietjejer med stora drömmar, nyanlända flyktingar och lokala näringsidkare.
Ett vanligt sätt att skildra glesbygd är med fulsnygga bilder av deppiga kommunhus, smutsiga ensilagebollar, sliten inredning och övergivna torg där nån enstaka människa skramlar omkring och ser vilsen ut. Även Händelser i Ydre kör med denna något tröttsamma estetik, men kontrasterar den med naturbilder till brädden laddade med mystik.
Skogarna i södra Östergötland är dimmiga och mäktiga och har inspirerat fantasifulla sägner om tre jättar och en urko. Sagan om jättarna bildar en ramberättelse till nutidens historia om Ydre. Det är ett grepp som är både häftigt och konstigt, och skapar en ryckig hybrid, ungefär som att fotografen Lars Tunbjörk hade filmat tv-serien Jordskott.
Händelser i Ydre är full av roliga infall och intressanta människor, och det är också filmens problem. Så fort vi börjar närma oss någon människa på klassiskt dokumentärvis, som det underbara unga paret Lottie och Alex, så är scenen över. Ett roligt och intressant samtal om kärlek bryts brutalt av en sagouppläsning eller ett frosseri i typiska glesbygdsbilder.
Någonstans bakom de generiska bilderna skymtar en annan historia: den där engagerade Ydrebor sätter upp en musikal, där företagare vägrar lägga ned eftersom de känner ansvar för sina anställda, och där det pampiga värdshuset blir flyktingförläggning. Kommunstyrelsens ordförande delar nämligen inte bara ut presenter till bebisar, han resonerar även solidariskt om flyktingar.
Allt det finns också i Sveriges sjunde minsta kommun, men de berättelserna har svårt att tränga igenom utifrånblickens fixering vid det fulsnygga och tragikomiska. Jag förstår att filmmakarnas ärende absolut inte är att göra ner Ydre-borna, men lockelsen i att ta en snygg bild av något fult ställer sig i vägen för vad som är intressant och gör filmen ofrivilligt ytlig. Händelser i Ydre har många fina bitar, synd bara att landsbygdsporren och de gamla jättarna skymmer dem.