Night in paradise bjuder på ett högt antal döda kroppar och mycket ”grovt språk, blod, rökning”, precis som Netflix varningstext lovar. Dessutom en desperat kärlekshistoria och en tålamodsprövande seghet – trots att allt är insvept i en särskild estetisk elegans.

En serie av svek och hämnd sätter igång ett gängkrig i den sydkoreanska huvudstaden Seoul. Den vithårige bossen Yangs högra hand, Tae-gu, hamnar mitt i konflikten. Deras gäng är svagt och på väg bort när Tae-gus syster och den gulliga systerdottern dör under suspekta omständigheter. Förkrossad hämnas han på bossen Doh, som han misstänker ligger bakom dådet.

I en bastu flexar Tae-gu sin draktatuering och sina färdigheter som mördare genom att begå en regelrätt massaker. Det känns som en blinkning till scenen när ryska gangsters fajtas med Viggo Mortensen i David Cronenbergs Eastern Promises.

Night in paradise är en mer maximalistisk film, med många välkoreograferade gängmord i mass-skala och vilda biljakter. Men också med alla over-the-top gangsters. Som den klyshige Chief Ma, vars backslick och sociopatmanér verkar klonat från 30 gamla actionskurkar. Men liksom de andra kedjerökande och alkiskrökande hårdingarna är han en rätt underhållande figur.

Tae-gu rymmer till ön Jeju för att gömma sig och blir oväntat förälskad i dottern till hälaren som hjälper honom. Dottern är kroniskt sjuk, kan hantera en pistol (vilket blir viktigt innan slutet) och bär på ett becksvart mörker. Hon säger saker som ”att bli äldre är inget att vara stolt över, du kanske föddes tidigare men jag kommer dö först”.

Deras romans är både rolig, sorglig, och stundtals lite tråkig. Men detsamma gäller de utdragna mötena mellan gängen. I Seoul blir det allvar och dussintals svartklädda slaktar varandra på gatorna.

En kul gimmick är att gängen bär mask och Chief Ma säger saker som ”Tänk på social distansering” mellan sina våldsamma hot.

En korrupt polischef kallas in som medlare och snart kläcks en ny plan som åter igen sätter Tae-gu i skiten.

Den sydkoreanske regissören Hoon-jung Park gjorde ett stort genomslag som manusförfattare till I saw the devil. En stötande grov thriller om hämnden på en seriemördare men som visade Parks talang för psykologiskt våld, depraverad humor och komplexa skiften i ton och stämning. Night i paradise är en slags boutiqueprodukt för genrefans av stiliserat ultravåld och dyra kostymer. Trots snyggheten och huvudpersonernas trovärdiga kärlek blir filmen sällan mer intressant än som fanservice.

Premiär på Netflix 2 april.