Efter jag sett Pleasure cyklar jag kallsvettig hem och läser tvångsmässigt intervjuer med Sofia Kappel – den långfilmsdebuterande stjärnan i Ninja Thybergs omtalade, redan hyllade, porrfilmsdrama. Hon verkar må bra. Som att hon vet att publiken behöver tröst uttalar hon sig specifikt om den råaste scenen och säger att den inte alls var jobbig att göra.
Porr rör upp en massa känslor och åsikter. Debatten brukar fastna i mottagandet (våra barn hittar porr på nätet!) och sällan handla om producenterna. En bransch där det ryms välbetalda stjärnor såväl som övergrepp och skådisar som harvar på utan att någonsin slå igenom.
Pleasure skildrar just denna industri med allt vad den innebär av ”consent-forms”, gulliga assistenter, peppiga filmare som beter sig som att de just ska göra en reklamfilm för frukostflingor. Sen: svajande kukar, råa scener, sperma i ansiktet, rödfläckiga skinkor, pappersnäsdukar, en snabb dusch och ”Vill du ha en kopp kaffe, honey?”.
Svenska Bella Cherry anländer till Los Angeles för att bli en stor porrstjärna och, som hon skriver på Instagram: fucka med jantelagen. Hon kör runt mellan olika hus och inspelningar, på kvällen äter hon pizza och garvar med tjejerna i kollektivet, också de inom branschen.
Den hardcore-scen som får mig att dra ner luvan över ögonen och riktigt krypa ihop vrålar ut frågan vad som är skillnaden mellan ett spelat övergrepp och ett riktigt. Jag ska inte genera Ninja Thyberg med mina instinktiva moraliska reaktioner, hon har gjort en film som är smartare än så. Hon visar hur våldet sprids som ett smittsamt virus. Våld och övergrepp kanske kan härbärgeras för en tid, men måste så småningom ut, eller vidare. På ett intrikat sätt berättar Thyberg också om den skruvade logiken i hur ett offer för övergrepp i ett försök att återta kontrollen utsätter sig för övergrepp igen. Fast i beredskap och med någon form av egenmakt.
Det låter mörkt, jag vet. Men Pleasure är ingen film som göttar sig i misär. I vänskapen med rumskompisarna (Revika Reustle!) och omtanken från vissa, seriösa producenter, sipprar ljuset in. Det må vara oklart och outtalat vad Bella Cherrys drivkrafter är, men jag accepterar att hon är där och att hon ibland har riktigt roligt.
I Pleasure figurerar en drös riktiga porrfllmsskådisar, till exempel stjärnan Evelyn Claire med åtminstone 100 roller i bagaget. Debuterande 23-åriga Sofia Kappel är i mitten av i princip varenda scen och fullkomligt magnetisk. Hon är kaxig, livrädd, blasé och skör om vartannat.
Här finns gott om helnaket och utsatta situationer, men aldrig någonsin på ett voyeuristiskt sätt. Blicken är inte på Bella Cherry, den är med henne och i solidaritet. Även om jag ibland vill knipa ihop ögonen och hålla för öronen går det inte att blunda för att Ninja Thyberg har gjort en film med stort mod och enorm fingertoppskänsla.