Det börjar med pumpande biceps i närbild, som kryssklipps med scener ifrån helikopter där en polis, på klassiskt Vietnamfilmvis, riktar sitt höghastighetsvapen ner mot ortens betongdjungel.
Hot om våld, i olika skepnader. Ett löfte om att blod kommer att flöda – och anslaget håller vad det lovar. Shorta är en muskulös och intensiv framåtrörelse som dock också snurrar ett snabbt varv kring frågor om etik och moral i utsatta lägen.
Premissen är enkel men effektiv. Två poliser – good cop, bad cop – är dumdristiga att bege sig in i en no go-zone precis när nyheten kommer att den man som nyligen arresterades och misshandlades av två poliser nu har dött. Kaos och upplopp och poliserna får löpa gatlopp mellan höghusen.
Det intensiva och galopperande bildberättandet sätter nerverna i gungning från start till mål, och närheten till verkliga skeenden skapar ytterligare tyngd och relevans. Shorta är nämligen främst en produkt av sin samtid, med gängrelaterat våld, blåljusbrott, rasistiska poliser, George Floyds död och upploppen som föds ur frustration och vanmakt. Och ren huliganism.
Men Shorta får det också att darra till i den filmiska referensramen. Inte minst en gammal favorit, John Carpenter och hans Flykten från New York och när snutarna förskansar sig i en liten matbutik och mobben vrålar där utanför är jag plötsligt mitt i Dawn of the dead. En tanke som sätter likhetstecken mellan ortengrabbarna och dreglande zombies – vilket ju inte känns helt oproblematiskt...
Med tanke på att filmen heter Shorta (arabiska för polis) kunde man ju också tänka sig att dramat skulle utspela sig ur ortens perspektiv men icke, det är de statsanställdas öde vi följer, det är dem som manus vill att vi ska engagera oss mest i.
Filmmakarna har säkerligen goda intentioner men den här enkla uppdelningen i vi och dom, som ju är vardagsmat i actionfilm, blir mer problematisk i en historia som ligger så nära en sårig verklighet.
Det blir som en krock mellan action och drama, och mellan de förväntningar man har på respektive genre när det gäller budskap och undertext.
Men okej, även om synvinkeln är polisens finns fördomar och negativa förväntningar från alla håll och kanter. Allt snack om heder och blint kamaraderi är skadligt, oavsett var det dyker upp.
För ett år sedan berättade franska filmen Les Miserables (en reboot från orten på Victor Hugos klassiker) en liknande historia. Där var den sociala insikten större, ambitionen högre och framförallt var perspektivet det motsatta.
Shorta når inte de höjderna; det är ”bara” en rak och spännande actionmacka – som ger en lite fadd eftersmak i munnen.