Tidsmaskiner är guds gåva till fantasilösa manusförfattare av remakes och sequels. Med en enkel tripp till dåtiden kan allt ställas på ända och man kan börja om från början. ”Allt kan hände och allt kan vände”, som Babben säger i lekprogrammet Bäst i test.
Den här eviga tidsloopen gör dock att inget betyder någonting. Att insatsen egentligen är noll.
Nä, jag hade väl inga gigantiska förväntningar men den exalterade förhandshajpen, sannolikt initierad av filmbolaget självt, gav ändå små förhoppningar om att Terminator: Dark fate skulle lyfta sig en bit över alla tidigare och torftiga försök att skaka liv i filmserien. Den här gången är ju till och med skaparen av ursprunget, James Cameron, på plats igen, som producent och medmanusförfattare. Så även Arnold Schwarzenegger och Linda Hamilton.
Denna den sjätte installationen ignorerar film 3 – 5 och sägs ta vid där Terminator 2 – Domedagen, slutade men nja… inte riktigt ändå. Där vann ju Sarah Connor, och sonen John, med hjälp av en T-800 (Schwarzenegger) över Skynet, och förhindrade så utrotandet av människan. Men här blir, i en tillbakablick, ändå unge John Connor dödad av en T-800, inför ögonen på Sarah Connor (detta sker i början, så ingen större spoiler), vilket raderar ut allt som skedde i tvåan.
Eller..?
De är som sagt knepiga de där tidsresorna. Härligt fantasieggande när de fungerar internlogiskt. Störande när den matematiska delen av hjärnan står och slirar på förvirrad tomgång.
Om det är knepigt att hålla koll på tidens gång i manus är det i alla fall lätt att datera filmen som kommandes efter hashtaggarna #metoo och #oscarssowhite. Här är det kvinnorna som styr och ställer – vilket bland annat gör att man ska tro på att en dam i pensionsåldern kan brotta ner och oskadliggöra två vuxna karlar, trots att hon är handklovad. Det är heller inte någon vit pojke som ska räddas, för att kunna växa upp till motståndsledare, utan en ung mexikanska.
Jo, det är ju bra men när dialogen stryker under med repliker som ”Det är kvinnan som är framtiden” blir det lite väl stompigt.
Den räddande ängeln som sänds av motståndsrörelsen till vår tid heter passande nog Grace; en kvinna med förstärkta kropps- och hjärnfunktioner, som spelas med full inlevelse av Mackenzie Davis från suggestiva Blade runner 2049 (jo, det finns ju lyckade uppföljare). Hennes svettstänkande insats är värd en bättre story.
Apropå dialogen så består den till påfallande stor del av utrop som ”Spring!”, ”Kör fortare!”, ”Vi måste i väg!”. ”Nu kommer han igen!”
Ja, han gör ju det. Hela tiden. Den nyaste terminatorn, Rev-9, är extra oövervinnerlig. Tills manus kräver att han inte är det längre.
Lite udda är det ändå att han är så sopig på sitt jobb att han hela tiden får pisk av vanliga dödliga. Trots sin påstådda omnipotens ter sig Rev-9 faktiskt gravt inkompetent.
I en framtid där de intelligenta maskinerna regerar på jorden kommer domen över Terminator-filmerna och deras kränkande behandling av robotar vara hård...
Som brukligt i serien får vi en hel del viga actionscener som säkert kan höja en och annan pubertal puls. Piggt skapade, tröttsamma att genomlida. Speciellt mot slutet då regissören Tim Miller (Deadpool) tar i så att han (eller åtminstone illusionen) spricker. Där får vi en duell i luften mellan två gigantiska fraktflyg, och pensionärerna och deras yngre kollegor fladdrar omkring i fartvinden, men kliver helskinnade ur kraschen. Då blir det bara fånigt.
Men okej, det finns några förmildrande omständigheter. Ambitionsnivån är ändå hög och den stora budgeten syns på duken. Dessutom är det ju lite festligt att Linda Hamilton kommer tillbaka som en Hells Grannies (kommer ni ihåg Monty Python-sktechen?), och att ex-guvernören Schwarzenegger gör sin gamla mördarmaskin till en fridfull åldring som har lärt sig känna empati, och har en egen liten adopterad kärnfamilj som han tar hand om. Han jobbar numera med att sälja draperier, vilket görs en rätt kul poäng av.
Men annars? Nä. Det här är en kritikersäker film. Det spelar ingen roll vad vi förståsigpåare säger, kidsen kommer strömma till biograferna och franchisen kommer rulla vidare i en pengastinn evighetsloop.