Foto: SF

”Förutsägbar och sedelärande”

Uppdaterad
Publicerad
Fredrik Sahlin tror att romkomen ”Ego” skulle blivit bättre utan klåfingriga revisorer.

Det ska erkännas att mina förväntningar på Lisa James Larssons långfilmsdebut var höga. Kanske orättvist så, men hennes två senaste kortfilmer var onekligen övertygande, dels ”Små barn, stora ord”, dels ”Liv, lust och längtan”.
Den förstnämnda en stillsamt brännande ögonblicksbild från en liten dagispojkes utsatthet, den andra en novellfilm om en kvinnas längtan efter barn (där framgår det också att Josephine ”Mickan” Bornebusch är en begåvad skådespelare).

När nu svengelska Lisa James Larsson kliver in det stora formatet är det med en förutsägbar och sedelärande romkom, som säkert går hem hos en genomsnittlig tonårspublik men som lämnar undertecknad med mentala fantomsmärtor efter den upplevelse som inte kom.
Det handlar om 25-årige Sebastian, en överklasskille med reviret inpissat kring Stureplan, vi såg honom kanske skymta förbi i ”Darling” för några år sedan. Han är rik, snygg och ytlig men han har inte siktet inställt på Handelshögskolan, han vill till sina föräldrars förtret bli musiker.

En hal natt i Stockholm råkar han ut för en olycka som gör honom blind och efter lite dramaturgiskt åbäkande har han assistenten Mia bredvid sig, en helylle-tjej som inte bara hjälper honom med det dagliga utan sakta men säkert hjälper honom att bli en bättre människa.
Jo, det är några kurvor på vägen men på det stora hela rör vi oss friktionsfritt mot det redan från start kända slutmålet, vilket i och för sig tillhör genrens krav.

Värre är den uppbyggliga tonen, framförallt framburen av Mylaine Hedreul (från ”Lina kvällsbok”) som drar runt på ett tungt lass som den genompräktiga assistenten Mia. Av henne och Lisa James Larsson serveras vi ett gäng självklara sentenser som exempelvis att fåfänga och botox är dåligt, ärlighet och altruism är bra, och visst är det så att det är insidan som räknas.

Kanske ser filmen ut precis så som regissören vill, kanske var tanken att inleda långfilmskarriären med säkerhetsbälte på, men konspirationsteoretikern i mig läser in finansiär- och producentpåverkan; små ändringar i manus, för att göra det lite mer tillgängligt, ungdomsanpassat, lättuggat.

Bara det faktum att man tvingar in Sebastian i en Idol-tävling antyder att produktionens revisor har haft ett finger med i spelet; en simplare genväg till den breda publikens engagemang är svår att tänka sig.

Nå. Detta är ingen kraschlandning, filmen levererar det den ska, det finns några komiska ögonblick att minnas, och alltid sevärda Martin Wallström verkar trivas i sin första huvudroll, men jag hade som sagt hoppats på något mer, på ett eget tilltal, något angeläget, oavsett genre eller berättelse.
Lisa James Larsson har det inom sig, det har hon med all önskvärd tydlighet visat tidigare, och det kommer kanske sippra ut i nästa film.

Ego

Visa

Betyg: 3

Regi:  Lisa James Larsson

Skådespelare: Mylaine Hedreul, Martin Wallström

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Filmrecensioner

Mer i ämnet