Foto: SF

”Förutsägbar och sedelärande”

Uppdaterad
Publicerad

Fredrik Sahlin tror att romkomen ”Ego” skulle blivit bättre utan klåfingriga revisorer.

Det ska erkännas att mina förväntningar påLisa James Larssons långfilmsdebut var höga. Kanske orättvist så, men hennestvå senaste kortfilmer var onekligen övertygande, dels ”Små barn, stora ord”,dels ”Liv, lust och längtan”.

Den förstnämnda en stillsamt brännande ögonblicksbild från en liten dagispojkesutsatthet, den andra en novellfilm om en kvinnas längtan efter barn (därframgår det också att Josephine ”Mickan” Bornebusch är en begåvadskådespelare).

Filmrecensioner

När nu svengelska Lisa James Larsson kliver indet stora formatet är det med en förutsägbar och sedelärande romkom, som säkertgår hem hos en genomsnittlig tonårspublik men som lämnar undertecknad med mentalafantomsmärtor efter den upplevelse som inte kom.

Det handlar om 25-årige Sebastian, enöverklasskille med reviret inpissat kring Stureplan, vi såg honom kanske skymtaförbi i ”Darling” för några år sedan. Han är rik, snygg och ytlig men han harinte siktet inställt på Handelshögskolan, han vill till sina föräldrars förtretbli musiker.

En hal natt i Stockholm råkar han ut för enolycka som gör honom blind och efter lite dramaturgiskt åbäkande har han assistentenMia bredvid sig, en helylle-tjej som inte bara hjälper honom med det dagligautan sakta men säkert hjälper honom att bli en bättre människa.

Jo, det är några kurvor på vägen men på detstora hela rör vi oss friktionsfritt mot det redan från start kända slutmålet,vilket i och för sig tillhör genrens krav.

Värre är den uppbyggliga tonen, framföralltframburen av MylaineHedreul (från ”Lina kvällsbok”) som drar runt på ett tungt lass som dengenompräktiga assistenten Mia. Av henne och Lisa James Larsson serveras vi ettgäng självklara sentenser som exempelvis att fåfänga och botox är dåligt,ärlighet och altruism är bra, och visst är det så att det är insidan somräknas.

Kanske ser filmen ut precis så som regissörenvill, kanske var tanken att inleda långfilmskarriären med säkerhetsbälte på,men konspirationsteoretikern i mig läser in finansiär- och producentpåverkan; småändringar i manus, för att göra det lite mer tillgängligt, ungdomsanpassat,lättuggat.

Bara det faktum att man tvingar in Sebastian ien Idol-tävling antyder att produktionens revisor har haft ett finger med ispelet; en simplare genväg till den breda publikens engagemang är svår atttänka sig.

Nå. Dettaär ingen kraschlandning, filmen levererar det den ska, det finns några komiskaögonblick att minnas, och alltid sevärda Martin Wallström verkar trivas i sinförsta huvudroll, men jag hade som sagt hoppats på något mer, på ett egettilltal, något angeläget, oavsett genre eller berättelse.

Lisa James Larsson har det inom sig, det har hon med all önskvärd tydlighetvisat tidigare, och det kommer kanske sippra ut i nästa film.

Ego

Betyg: 3

Regi:  Lisa James Larsson

Skådespelare: Mylaine Hedreul, Martin Wallström

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet