Sexuella revolutioner inom film kommer och går – just nu är det mycket kommande på bio. Grafiska sexskildringar som ”Nymphomaniac” och ”Blå är den varmaste färgen” är nyttiga motreaktioner till alla avsexualiserade mainstreamfilmer och ”Främling vid vatten” bjuder på säkert tre gånger så många köttiga samlag, även om den inte är lika konstnärligt spännande som de två nyss nämnda. Den här gången råder det åtminstone inga tvivel om att regissören använder ”Den manliga blicken”.
Det är sommar och Franck letar efter ragg på en strand för cruising. En idealisk plats för en thriller: En sluten värld där alla känner alla men många inte ens vet vad de andra heter.
Hur mycket av Francks sexualitet är destruktiv? Vad vågar han bejaka? Det är frågor som alla funderar över. Allra mest på sommaren när folk har lite kläder på sig. Den snygga killen Michel (som liknar en ung Tom Selleck) fångar Francks uppmärksamhet, men visar sig snart vara livsfarlig.
Regissören Alain Guiraudie låter också hela filmen utspela sig på en och samma plats och lyckas på något sätt få tiden att stanna.
En mordutredning inleds, samtidigt gnabbas och knullar Michel och Franck i den klaustrofobiska värmen.
Fransmannen Guiraudie går loss rejält. Närbilder av kukar som får utlösning, mikropenisar som runkar i ensamhet och analsex i solnedgången. Han slänger till och med in lite ”ass-to-mouth”. Även om Guiraudie vänder och vrider på sexet (lindrig HIV-skräck, ungdomsfixering, straight ambivalens) skildrar han själva knullandet med en axelryckning, som för att konstatera att ”det är 2014 nu, ta en kuk i munnen”.
Tyvärr fungerar inte thrillerdelen lika bra som erotiken. Michel är lite väl sympatisk för att fungera som trovärdig psykopat och Franck har för många sega snack på stranden där vågskvalpet söver mig i biofåtöljen. Att sexscenerna ibland föregås av lustiga pinsamheter bryter också en stor del av spänningen.
”Främling vid vatten” tar stora steg framåt i grenen radikala sexskildringar men trampar ändå vatten när det gäller ren spänning.