“Jorden borde inte heta Jorden, den borde heta Frågan istället, för vi har så många frågor hela tiden.”
Så säger en av tjejerna i Julie Bertucellis dokumentär “Franska för nybörjare” om en klass invandrade tonåringar som går i förberedelseklass för att lära sig franska.
De har kommit till Paris från länder som Ukraina, Mali, Tunisien, Kina, Senegal och Serbien. Vissa är på flykt undan förtryck och förföljelse, andra har lämnat sina hemländer för att få en bättre utbildning i Frankrike. Oavsett anledning ska de lära sig franska, av den raka och engagerade läraren Madame Cervoni.
Bertucelli följer eleverna med kameran under ett år. Ju längre tiden går och ju bättre franska de lär sig desto hetare blir diskussionerna, bråken blir mer intensiva och skratten högre. Ungdomarna filmas alltid i grupp och som i vilken högstadieklass som helst finns det ett visst mått av fulspel och hierarkier, men det mest slående är elevernas lyhördhet gentemot varandra.
Det ligger ett lugn över denna brokiga skara, en känsla av att ungdomarna oavsett vad de har för hemsituation befinner sig i en frizon i klassrummet. Madame Cervoni leder klassen med fast hand. Lugnet bryts när andra vuxna kommer in i bilden, när föräldrar kommer på utvecklingssamtal och de roliga och kloka ungdomarna plötsligt förvandlas till truliga tysta tonåringar.
Bertucellis förra film var den påkostade spelfilmen ”Trädet”, som utspelar sig i Australien och har Charlotte Gainsbourg i rollistan.
Det är sympatiskt och lite oväntat att följa upp med en dokumentär om en klass med invandrarkids i Paris. Även om miljö, uttryck och metod skiljer sig enormt mellan filmerna, finns det några viktiga likheter.
Hon hejar nämligen på barnen och ungdomarna, och hon gör det inte på något förklenande eller gulligt vis.
I ”Trädet” var det en åttaåring som hade huvudrollen (Morgana Davies) och som faktiskt spelade brallorna av Gainsbourg. I ”Franska för nybörjare” är tonåringarna starka stjärnor, så länge de vuxna inte kommer in och stör.
”Franska för nybörjare” tar upp viktiga ämnen som migration, hemmahörande och rasism. Men de frågor som dröjer sig kvar hos mig är några helt andra, nämligen de om dokumentärfilmarens dilemma. För hur verklig blir verkligheten med en kamera närvarande? Är det moraliskt riktigt att filma en klass utsatta ungdomar? Visst, de framstår opåverkade, men är de verkligen det?
”Franska för nybörjare” gör alla rätt när den duktigt diskuterar de viktiga frågorna rasism och utsatthet, och den är helt klart godkänd som traditionell dokumentärfilm.
Dessvärre bjuder den inte på några som helst överraskningar och är faktiskt en smula präktig.