”La Pazza Gioia” – ”Galna av lycka” i svensk översättning – kretsar kring den bipolära Beatrice och den deprimerade Donatella, två kvinnor från vitt skilda bakgrunder, som träffas på en klinik för personer med psykisk ohälsa bland de toscanska kullarna.

Under en utflykt rymmer de båda och ger sig i väg på en road-trip – och konfronteras med de regler och konventioner som råder i samhället utanför klinikens väggar.

Filmens klinik har sin förebild i de institutioner som i slutet av 1970-talet skapades av den italienske psykiatern Franco Basaglia, som ville stänga landets mentalsjukhus och låta patienterna leva tillsammans med personal i mindre ”kollektiv”.

Svart komedi

”Galna av lycka” är regisserad av Paolo Virzì, som gjort sig ett namn inom den genre som kallas ”la commedia all’italiana” – ”komedi på italienskt sätt” – och som karaktäriseras av ett svart stråk som gör att åskådaren ofta sätter skrattet i halsen.

Det gäller även historien om Beatrice och Donatella, som på klassiskt roadmovie-manér tar oss med på en resa mellan såväl geografiska platser som sociala miljöer, allt från den lyxvilla som tillhör Beatrices exman till det sjaskiga landsortsdiskotek, där Donatella i sitt tidigare liv arbetat som ”cubista” – gogo-dansare.

”Dras till det som inte är ”normalt”

På den toscanska kliniken träffar de båda kvinnorna, utöver de andra patienterna, eller ”gästerna” som de kallas, även psykiatern Fiamma Zappa, som spelas av Valentina Carnelutti.

Kulturnyheterna har träffat den italienska skådespelaren, som berättar att historien om de båda kvinnorna lockade henne, då hon själv känner en dragning till det som inte anses vara ”normalt”.

– Jag har en tendens att omge mig med personer som på ett eller annat sätt är obalanserade. Det finns i och för sig inget som kan kallas för ”det normala”, men hos vissa personer är ett sådant drag mer framträdande, medan det hos andra är mindre tydligt. Och jag har alltid känt en dragning till de personer som befinner sig lite på gränsen, säger Valentina Carnelutti.

”Omöjligt att se vem som var vad”

Det italienska filmteamet, under ledning av Paolo Virzì, besökte också en klinik liknande den där Beatrice och Donatella placerats i syfte att förbereda sig inför inspelningen.

Men Virzìs strävan efter autenticitet stannade inte där –  i ”Galna av lycka” är ett antal av filmens patienter även patienter i verkliga livet.

Och enligt Valentina Carnelutti var det inte heller helt självklart vem som var ”normal” och vem som var sjuk under inspelningens gång.

– Min rollkaraktärs mottagning låg på första våningen och från mitt fönster kunde jag titta ned på hela filmteamet och alla skådespelare. Och när man tittade på alla de här människorna var det omöjligt att se vem som var vem. De här personerna är helt enkelt människor som har egenheter som är mindre vanliga än andra, personer som det kan vara svårt att integrera i det samhälle vi lever i. Men vad är det egentligen som säger att vårt samhälle är så perfekt? 

”Hade känslospröten ute”

Enligt Valentina Carnelutti lärde sig också de professionella skådespelarna mycket av patienterna, som hade en mycket mer direkt tillgång till sina känsloregister.

– De där kvinnorna hade alltid känselspröten ute och när Paolo gav dem sina regianvisningar reagerade de på ett väldigt direkt sätt. Och det var väldigt intressant även för oss skådespelare. Det finns skådespelare som går på kurser under en massa år i method acting och ändå inte lyckas visa sina känslor, så det där var en nyttig lektion.

”Handlar om acceptans”

”Galna av Lycka” har av många utmålats som ett slags italiensk ”Thelma och Louise”, men enligt Valentina Carnelutti handlar filmen framförallt om jämlikhet och om vikten av att behandla alla människor lika.

– Det är en film som handlar om förmågan att acceptera en annan människa för den han eller hon är. Den handlar om ett väldigt smärtsamt ämne, men innehåller mycket humor. Och i dag har vi ett behov av att reflektera kring dessa ämnen, då ”en annan person” kan vara en person vi kallar mentalsjuk, men det kan också vara en flykting som inte talar vårt språk. Och det mest fantastiska med den här filmen är att den visar möjligheten att skapa en bro mellan de här två personerna som är varandras totala motsatser.

Motsatser –  men når varandra

Huvudrollskaraktärerna Beatrice och Donatella är på många sätt varandras totala motsatser, men lyckas ändå hitta vägar att nå varandra. Och enligt Valentina Carnelutti har också skådespelare och konstnärer en viktig roll i vårt samhälle – som förmedlare av kommunikation människor emellan.

– Det jag tycker mest om hos min rollkaraktär är att hon är en person som på alla möjliga sätt försöker att hitta olika öppningar för kommunikation. Och det tror jag också är vår uppgift, vi som är skådespelare, konstnärer och kulturarbetare, i dagens samhälle.

Fem David di Donatello

”La Pazza Gioia” sopade mattan med övriga bidrag under den italienska filmgalan David di Dontatello i Rom tidigare i år, där den tog hem fem priser, däribland de tunga utmärkelserna för bästa film, regi och manus.

Filmen visades även under Cannes-festivalen 2016 i avdelningen Director's Fortnight Section.

Läs mer: Italiensk feel-good om psykisk sjukdom.

”Galna av lycka” har Sverigepremiär 9 juni.