Breven, som är på svenska, skrevs när Greta Garbo bodde i USA, och innehåller beskrivningar av hennes besvikelse över dåliga manus, ilska över korkade regissörer och hur livrädd den svenska skådespelaren hela tiden var för domen från kritikerna – av vilka hon själv ofta var den hårdaste, enligt The Guardian.

Och att skådespelaren, som i filmen Grand Hotel hade repliken ”I want to be alone”, kände sig ensam även i privatlivet framgår tydligt i breven, som skrevs till vännen Märta Wachtmeister.

1945, fyra år efter att hon dragit sig tillbaka efter att George Cukors film Tvillingarna floppat skriver hon i ett av breven: ”Jag har funderat på att göra en film, men jag vet inte. Tiden lämnar sina spår såväl i våra ansikten som på våra kroppar.”

När Greta Garbo arbetade med filmen Drottning Christina år 1933 skriver hon: ”Det har varit en jobbig tid, allt gick snett. Jag är till hälften färdig med Christina nu – och halvärdig kommer hon att förbli.”

”Jag är alltid ensam”

De flesta av breven skrevs i Beverly Hills i Kalifornien och att Kalifornien inte var skådespelarens favoritplats framgår tydligt: ”Jag är alltid ensam och pratar med mig själv. Jag kör till stranden och går på promenader och det är fantastiskt, men det är det enda jag gör”, skriver Greta Garbo.

De 36 breven som går under klubban i mitten av december beskrivs av bokexperten Gabriel Heaton på auktionshuset Sotheby's som ”oerhört sorgliga”.

– Det är också påtagligt att inget av breven är signerat. Ett av dem är underskrivet ”Clownen”, andra är signerade med några streckgubbar. Önskan att hålla sig utanför strålkastarljuset är extrem, och man känner att något är väldigt fel här.